Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 26 - Högtrycksvattenslingan för R2, av Bengt Enhörning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spjällinställningen på den luftkylare som är
huvudkylare behöver ändras. Detta ger större
säkerhet då avståndsmanövrering används och
stora spjällrörelser behövs för en liten
temperaturändring.
Sedan vattnet passerat linjevärmaren och dess
temperatur slutligt justerats, passerar det
genom strålskyddet, vattnet kring reaktortanken
och genom dennas vägg in i kärnan, där
provet är placerat. Då maskinrummet för
ytterde-len är placerat i källaren under reaktorhallen,
blir avståndet mellan pumpar och prov ganska
stort, ca 15 m rörledning.
Sedan vattnet värmts upp av provet i
reaktordelen, återvänder det till maskinrummet, där
det först passerar en yttre provtub, i vilken
finns ett prov med samma geometri och
kaps-lingsmaterial som huvudprovet. Genom att
jämföra de båda proven kan man bestämma de
förändringar av huvudprovet, som beror
enbart på dess placering i strålfältet.
Vattnet kyls därefter till lämplig temperatur
i huvudkylaren, vilken är utbildad som en
luftkylare med luften svepande kring
parallellkopplade rörspiraler av icke stabiliserat
rostfritt stål, kopplade till en inkommande och en
utgående samlingslåda. Var och en av dessa
är kopplade till slingan på var sin sida om en
regleringsventil.
Kylning
Luftkylarens fläktar är tre; man räknar med
att ha två i drift och den tredje i reserv.
Luftmängden är 4 650 m3/h räknat på fri luft, och
den tillåtna temperaturhöjningen är 60°C.
Spjällen är av jalusityp, pneumatlskt
reglerade, och sitter på fläktarnas sugsida efter
huvudkylaren. In- och utgående luft förs i
trummor, direktkopplade till reaktorhallens system
för kontrollerad ventilation. Vid behov kan
därför luften tvättas i en jodskrubber innan
den släpps ut i skorstenen.
Efter passage genom ett mekaniskt filter, som
tar upp partiklar större än 0,2 mm och
skyddar pumplagren, som smörjs med slingans
vatten, återvänder vattnet till pumparnas sugsida.
Pumpmotorernas lindningar skall hållas vid en
temperatur på rotorkapslingens yta av högst
70°C. Detta möjliggörs genom att pumpaxelns
nederände är försedd med ett litet pumphjul,
som pumpar runt motorns och värmespärrens
vatten genom en yttre vattenkyld värmeväxlare.
Tryckhållning
Shuntad över pumparna har inkopplats en
tryckhållnings-expansionstank, utförd som en
stående cylinder för 80 1 kallt vatten. För att
på ett enkelt sätt bli av med den gas, som
bildas i slingans reaktordel, har man utrustat övre
delen av tanken med sicksackställda skivor, så
att det genom tanken cirkulerande vattnet
av-gasas effektivt när det passerar genom
ångrummet, som vid drift upptar omkring hälften
av tankens volym. Tanken har nedtill fyra
symmetriskt placerade ben, vilka vart och ett
är omslutet av fyra med klämmer fästa vär-
Fig. 5. Pdstick för värmeväxlare till Helen.
mare av exakt samma typ som linjevärmarens.
Den totala effekten är 13,6 kW; den regleras
automatiskt genom in- eller urkoppling av
halva effekten på ett av benen.
Rening av slingvattnet
För att kontinuerligt befria slingans vatten från
inducerade aktiviteter och eventuellt
fissions-produkter från provets kapslingsyta, mäta
mängden fördröjda neutroner samt i övrigt
utföra diverse kontroll av vattnet i slingan har
man parallellt med tryckhållningstanken inlagt
en reningskrets, genom vilken ca 1 % av
slingans totalflöde passerar kontinuerligt.
Då samtliga nämnda funktioner förutsätter
högst ca 60°C hos vattnet, måste detta först
passera en kylare, som skall vara så
konstruerad, att den kan växla vattnets entalpi (ca
45 kW) mellan 270 och 50°C utan att farliga
värmespänningar uppstår i rörväggarna. Detta
problem har lösts genom användning av en
regenerativ värmeväxlare i serie med en
re-kuperativ, vilka sammanbyggts till en enhet.
Värmeväxlarna har konstruerats av AB
Atomenergi och tillverkaren AB Rosenblads
Patenter i samarbete. Man har undvikit att
knutpunkter mellan det kallaste och varmaste
vattnet genom de som värmediffusorer utformade
påsticken (fig. 5). Samma problem har man
i knutpunkten mellan till primärkretsen
återkommande vatten av 180°C och huvudslingans
av 270°C. Här har man även infört en
värme-diffusor, som möjliggör en successiv stegring
av det kallare vattnets temperatur.
Den rekuperativa värmeväxlaren har på sin
kalla sida avsaltat vatten i en mellankrets, i
sin tur kyld i en värmeväxlare av aluminium
med sjövatten på den kalla sidan. För att
undvika spänningskorrosion har man försett
denna kylare med tuber av Alelad, som visat sig
tåla det bräckta vattnets angrepp vid måttligt
hög temperatur.
Sedan slingvattnet kylts till 50°G, passerar det
en konduktivitetsmätare, en av de två
parallellkopplade jonbytarna innehållande en
blandning av katjon- och anjonmassa, ännu en
konduktivitetsmätare, vars utslag skall jämföras
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
