Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 1962, H. 31
- J 35 Draken, av Hans G Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
J 35 Draken
623.746.3
629.13.035
Det är en anmärkningsvärd prestation av ett
litet land som Sverige att inom ramen för
begränsade försvarsanslag programenligt kunna
utveckla ett flygplan som överljudsjaktplanet
Saab 35 Draken. Grunden för denna prestation
torde vara landets industriella nivå, samt den
flygindustri i intimt samarbete med det
svenska Flygvapnet som Sverige — oangripet under
andra världskriget — kunnat bygga upp. I
detta arbete har också de svenska
forskningsresurserna utnyttjats rationellt. Saab har utvecklat
en lång rad flygplanstyper, vilka samtliga
tillverkats i betydande omfattning. De mest kända
är kanske det pilvingade jetjaktplanet Saab 29
Flygande Tunnan, som 1950—1956 tillverkades
i närmare 700 exemplar, samt det tvåsitsiga
attack-, nattjakt- och spaningsplanet Saab 32
Lansen — även detta tillverkat i flera hundra
exemplar.
Målsättning för Draken
Redan 1949 började man planera det flygplan,
som skulle ersätta Saab 29 Flygande Tunnan.
Kravet på den projekterade typen var att den
skulle kunna uppfånga och bekämpa fientliga
bombflygplan i ljudhastighetsområdet.
 |
Fig. 1.
Försöks-flygplanet 210,
förprojekt till
Saab 35. |
Flygvapnets ursprungliga fartkrav var att
mach-talet vid topphastighet skulle vara 1,4—1,5.
Detta önskemål skärptes 1956 till 1,7—1,8. Man
önskade således ett jaktflygplan, som kunde
flyga med hög överljudshastighet, som snabbt
kunde stiga till mycket höga höjder och som
kunde manövreras på ett överlägset sätt.
Flygplanet skulle vara beväpnat med jaktrobotar,
jaktraketer och kanoner. Det skulle också ha
en radarutrustning, god nog att under alla slags
väderleksförhållanden och med endast en mans
besättning kunna finna målet. Detta skulle
också vara möjligt vid ofullständig ledning från
marken och utan optisk sikt vid
robotskjutning.
Planet måste ha lång flygsträcka för snabba
ombaseringar och sådana landningsegenskaper,
att man i värsta fall kunde operera från en
raksträcka på en landsväg. Av samma skäl
måste flygplanets manöver- och vapensystem vara
robusta och lättåtkomliga för tillsyn och
utbyte med hjälp av fåtalig och delvis otränad
personal. Slutligen skulle själva flygplanet
utformas så, att det blev ekonomiskt och väl
lämpat för de givna förutsättningarna, samt så
att det kunde utvecklas så allsidigt som möjligt.
Med denna målsättning, vilken efter hand
skärpts under inflytande av den internationella
utvecklingen, tillkom vapensystemet Saab 35
Draken.
Projekt Draken
Projektet betecknades till en början 1250. Det
första resultatet av projektarbetet blev
försöksflygplanet 210, fig. 1, som provflögs i januari
1952. I december 1951 förelåg en preliminär
projektspecifikation till vad som i mars
följande år blev typ 35. I januari 1953 hade man
slutgiltigt enats om en typspecifikation och i
augusti samma år erhöll Saab från Flygvapnet
en beställning på tre provflygplan J35A, fig. 2,
samt tre serieprovplan. Dessutom beställdes
vid samma tillfälle en tvåsitsig framkropp till
en planerad övningsversion, Sk 35C. Som
motor valdes den redan då välkända brittiska
Rolls Royce Avon som i tidigare version
användes i attackplanet A32 Lansen.
Drakenprototyperna utrustades med brittisktillverkade
efterbrännkammare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:57:36 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/0813.html
