Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 31 - Projektet Telstar, av Arne Rohdin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Projektet Telstar
Byrådirektör Arne Rohdin, Stockholm
Fig. 1.
Telstar-sateliiten i ett
plasthölje sätts
pä plats ovanpå
tredje steget på
sin bärraket.
Den 10 juli 1962 placerades den första
Tel-star-satelliten i sitt kretslopp kring jorden.
Denna satellit har redan tilldragit sig ett
mycket stort intresse genom att den möjliggjort de
första experimenten med direkta
transatlantiska TV-överföringar. Den ingår i en serie
projekt med aktiva kommunikationssatelliter
(Tekn. T. 1962 s. 131), avsedda att ge
experimentella erfarenheter, som är nödvändiga för
utbyggandet av framtida kommersiella
kommunikationssatellitsystem.
Den första Telstar-satelliten har utrustning,
som möjliggör överföring av 600 enkelriktade
telefonkanaler eller ett TV-program. Trots att
den primärt ej är avsedd för dubbelriktad
telefoni, skulle den kunna arbeta med 60
dubbelriktade telefonförbindelser. Prov kommer att
göras för att få detta bekräftat.
Markstationerna är dock av praktiska skäl ej utrustade för
mer än 12 samtidiga, dubbelriktade
telefonförbindelser.
Telstar-projektet bekostas av American
Tele-phone and Telegraph Co (AT&T) och
satelliterna har utvecklats och konstruerats vid
företagets laboratorier, Bell Telephone
Laboratories. Satelliten placerades i sin bana av en
621.396.946 : 629.19
Deltaraket. Denna del av projektet handhas av
den amerikanska rymdfartsstyrelsen (NASA),
som härför erhåller ca 3 M$ från AT&T per
skott, oberoende av om skotten lyckas eller ej.
Satelliten
Telstar-satelliten, fig. 1, är praktiskt taget
sfärisk, har ca 88 cm diameter och väger
omkring 77 kg. På dess yta har placerats 3 600
solceller, som levererar 15 W effekt, vilken
beräknas bli reducerad till ca 11,5 W efter ett
år i rymden på grund av skador på solcellerna
från mikrometeoriter samt strålningspåverkan
från van Allen-bältet. Solcellerna laddar ett
nickel-kadmium-batteri. Detta består av 19
celler på nominellt 5,5 Ah. Nominella
cellspänningen är 1,2 V. Cellerna är hermetiskt slutna
och elektroderna är av sintrat utförande.
Cellerna har cylindriskt tvärsnitt med
ytterdiameter 34 mm och höjd 88 mm.
Batteriet urladdas under tre kretslopp kring
jorden, varvid satelliten användes för
kommunikationsändamål. Härvid urladdas 30 % av
kapaciteten. Batteriet laddas av solcellerna
under fem kretslopp, varunder satelliten ej
användes för kommunikationsändamål.
Slutladd-ningsspänningen är ca 1,45 V per cell och
maximala laddningsströmmen 260 mA. Genom
speciell isolation och lämplig placering har
drifttemperaturen kunnat hållas mellan 20 och
25°C. Omkopplingen sker med hjälp av på
markstationerna belägna
fjärrmanövreringssän-dare, som utnyttjar en frekvens nära 120 MHz.
Satellitens mikrovågsantenner är placerade
runt dess "ekvator" och är praktiskt taget
rundstrålande men med nollstrålning i
satellitaxelns riktning. Genom att satelliten roterar
180 r/m kring sin axel är den
gyrostabilise-rad. Den har vid uppskjutningen riktats in så
att satellitaxeln och därmed riktningen för
antennernas nollstrålning ej skall peka mot
jorden då satelliten befinner sig över norra
halvklotet. Denna inriktning är dock utsatt för en
viss precession, men satelliten har försetts med
slingor, som kan åstadkomma magnetfält på
kommando från markstationerna och man liop-
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 30 797
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
