Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 32 - Andras erfarenheter - Länkaxlar med skyddsrör, av BoJ - Filtrering och utnyttjande av konvertergas, av SHl - Silikoner som smörjmedel vid hög temperatur, av SHl - Koppargödsling, av HJ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 andras erfarenheter
Länkaxlar med skyddsrör
Inom jordbruket används länkaxlar med skyddsrör
av plast eller stål för kraftöverföring från t.ex. en
traktor titi en tillkopplad arbetsmaskin.
Länkaxlarnas skyddsrör är lagrade på axeln eller på
kopplingsknutarna och skyddsanordningen hakas fast
dels till traktorn, dels till den drivna maskinen.
Axlarna med skyddsrör har vid praktiska prov visat
sig ge ett tillförlitligt skydd mot olycksfall.
Axlarna tillverkas i standardmodeller och har ofta
snabbkopplingar för anslutningen till såväl utgående
som ingående axlar. Då provningar av länkaxlar
visat att de är robusta och fungerar bra i de flesta
detaljer borde de också kunna användas för
ändamål utanför jordbruket (Statens Maskinprovningar.
Meddelande 1600 och 1601). BoJ
Filtrering och utnyttjning av konvertergas
Vid färskning av tackjärn genom blåsning av syrgas
mot badytan bränns vanligen de erhållna gaserna,
som till största delen är koloxid, i huven över
konvertern med ett stort överskott på luft och kyls
sedan. Innan gaserna kan släppas ut i atmosfären
måste de befrias från finfördelad järnoxid. Härtill
behövs en stor och dyrbar filteranläggning.
Man bör emellertid kunna minska denna olägenhet
genom att hålla den gasmängd, som måste renas så
liten som möjligt, dvs. filtrera gasen innan den
bränns. När den koloxidrika gasen kylts och renats
kan den dessutom utnyttjas som bränsle. Man har
därför utrustat Irsid:s halvstora konverter i
Mai-zières med en dubbelmantlad, vattenkyld
uppsamlingshuv, ett gastätt system för malmtillsats, en
delvis vattenkyld gasledning till en filteranläggning
samt ett system för automatisk reglering.
Denna utrustning har utnyttjats vid färskning av
metallcharger på 6 t enligt OLP-processen (blåsning
med kalk och syrgas). Trots att huven inte tätar
mot konverterns öppning kan man undvika större
utläckning av gas eller inläckning av luft genom att
hålla draget i huven nätt och jämnt så starkt att
gaser inte läcker ut i nämnvärd mängd.
Under dessa betingelser blir gasens halt av koloxid
vanligen 60—70 %, men den kan sjunka till 40 %;
dess syrehalt är mindre än 2 % och dess vätehalt
praktiskt taget ingen. Per ton metall erhålls 80 m3
(0°C, 760 torr) gas med ett värmevärde på ca 1 900
kcal/m3 vid en genomsnittlig koloxidhalt av 63 %.
Vid fullstora anläggningar bör man kunna erhålla
en gas med 70—80 % CO och 2 100—2 400 kcal/m3
värmevärde.
Det damm, som gasen innehåller före
förbränningen, skiljer sig från det som man normalt måste
ta hand om. Detta består av mycket små partiklar
(under 1 mm) av järnoxider tillsammans med små
mängder föroreningar, såsom mangan- och
kalciumoxid. Under de reducerande betingelserna i
konvertern bör emellertid partiklarna bestå huvudsakligen
av pyrofort järn, och bör förbli så i den gas som
samlas upp utan lufttillträde. Detta bör underlätta
gasens filtrering, men man har ännu inte erhållit
data som bekräftar denna förmodan.
Den största svårigheten vid uppsamling av
konvertergas utan förbränning torde vara
åstadkommande av tillräcklig säkerhet mot uppkomsten av
explosiva koloxid-syreblandningar. Gaserna
produceras nämligen periodiskt, och det blir därför svårt
att reglera betingelserna så att full säkerhet
bibehålls. Man bygger emellertid en industriell
utrustning av den angivna typen på tre 140 t
OLP-kon-vertrar som sätts upp i Dunkerque (M Allard, P
Vayssiere & G Namy i Journal of Metals juni 1961
s. 421—424). SHl
Silikoner som smörjmedel vid hög temperatur
Silikoner har i vissa fall utnyttjats som smörjmedel
vid hög temperatur, men deras användbarhet
begränsas genom deras benägenhet att gelatinera vid
temperaturer över 250°C. Särskilt värdefullt är
emellertid att de har god smörjförmåga ned till
—65°C, och detta har gjort att man strävat efter att
utvidga deras användningsområde mot högre
temperatur.
De bästa silikonoljorna hittills är halogenerade
fe-nylmetylpolysiloxaner. Genom ökning av relativa
antalet fenylgrupper kan man minska deras
benägenhet att gelatinera, men samtidigt försämras deras
lågtemperaturegenskaper. Man har emellertid nu i
USA funnit inhibitorer som enligt uppgift ger större
livslängd vid hög temperatur åt silikoner med
relativt låg halt av fenylgrupper.
Inhibitorerna är reaktionsprodukter av metaller
(järn, krom, praseodym, europium eller cerium) och
aminer (disalicylaletylendiamin eller
disalicylalpro-pylendiamin). Cerium har visat sig ge de bästa
resultaten; det förlänger tiden till gelatinering vid
315°C till den 500-faldiga (Chemical Engineering 2
okt. 1961 s. 38). SHl
Koppargödsling
Koppar är ett för flertalet jordbruksgrödor
nödvändigt mikronäringsämne. Stråsädesslagen är särskilt
känsliga för kopparbrist, som dels ger upphov till
gulspetssjuka, dels försämrar kärnsättningen. Vissa
vallväxter undertrycks mer än andra av kopparbrist
i jorden, medan rotfrukterna tycks vara mindre
känsliga och potatis praktiskt taget helt okänslig.
Hos vissa trädgårdsväxter, såsom lök, sallad och
jordgubbar, har kraftig skördenedsättning genom
kopparbrist påvisats. Kopparfattig vallvegetation kan
orsaka skravelsjuka och sleksot hos nötkreatur.
Kopparbrist kan uppträda över praktiskt taget
hela landet, men frekvensen av kopparbristjordar är
större i Norrlands inland, områdena kring Vänern,
Mälaren och Hjälmaren samt i Sydsvenska
höglandet än i övriga delar av landet. Kopparbristen är
speciellt framträdande i mulljordarna. I
fastmarks-jordarna ökar risken för kopparbrist vanligen med
stigande mullhalt, men kopparbrist kan förekomma
även i mullfattiga sandjordar. Kopparbristen
framträder mycket olika under olika år. Orsakerna
härtill är inte klarlagda, men förhållandet måste
beaktas vid bedömning av gödslingsförsök.
Kopparbrist förebyggs bäst genom gödsling med
kopparsulfat. Givan bör vara ca 50 kg/ha, som
räcker för ett gott resultat under en följd av år.
Överdosering medför förgiftningsrisker och måste därför
undvikas (Olle Johansson i Växtnäringsnytt 1962
h. 1 s. 8). " HJ
teknisk tidskrift 1962 h. 30 810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
