Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 33 - Böcker - Maskinelement, av Åke Isaksson - Rörlig maskinuppställning, av A Denell - Materials skärbarhet, A Denell - Formelsamling i mekanik och hållfasthetslära, av Åke Isaksson - Was ist ein Naturgesetz? av GAH - Mathematical discovery, bd 1, av Sven Hilding - Calculus, av Alla Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brinelltalet) från något tidigare band i serien (s.
188). Det används ej genomgående; i andra avsnitt
förekommer Brinellhårdheten (s. 380). Åke Isaksson
Rörlig maskinuppställning, Tekn. Medd. Ve 18,
Sveriges Mekanförbund, Stockholm 1960. 23 s.,
ill. 12 kr.
Rörlig maskinuppställning innebär att man
tillämpar olika uppställning vid tillverkning av olika
produkter. Man vinner därigenom -—• jämfört med fast
uppställning — mer verkstadsyta, kortare
genomloppstid och lägre räntekostnader för produkter i
arbete. Tidsplaneringen och arbetsledningen
förenklas och kassationerna minskas. Nackdelarna är dyra
maskinomflyttningar och sämre maskinutnyttjning.
Dessutom fordras en noggrannare beredning. Dessa
problem behandlades vid kontaktkonferensen
"Verktygsmaskiner —- utnyttjande och krav" i mars 1960.
Tre typer av tillverkning presenteras i
föreliggande häfte: plåtbearbetning, pressning samt blandad
tillverkning (både skärande och plastisk).
Rörligheten i maskinparken kräver bl.a. lättkopplade
anslutningar i verkstaden för elkraft, tryckluft och
skärvätskor. Olika system för lösningen av dessa
problem redovisas. Maskinerna uppställs inte på
speciella fundament utan direkt på golvet. Därvid
blir det ibland nödvändigt att använda speciella
lösa underlägg för att undvika vibrationer.
Transportdon, maskinlayout och tidsvinst vid flexibel
ma-skinuppställning exemplifieras. A Denell
Materials skärbarhet, bd 1: Grunder. Tekn. Medd.
Ve 52. Sveriges Mekanförbund, Stockholm 1962.
80 s„ ill. 28 kr.
Problemet skärbarhet hos material behandlades vid
en expertkonferens i Kungälv november 1960,
anordnad av Mekanförbundet och Jernkontoret.
Bakgrunden var bl.a. ökande krav från verkstäderna
att få fram material med goda och i förväg kända
bearbetningsegenskaper. I konferensen deltog
specialister från verkstadsindustrin, stål- och
metallverken, högskolorna och Metallografiska institutet.
Häftet redovisar de föredragande specialisternas
synpunkter på problemen.
Definitioner och nomenklatur klargörs först, och
teorien för spånbildningsförlopp och
verktygsnötning förklaras grundligt. Förslag till normer för
skärbarhetsprov framläggs, grundade på skärkrafter,
spånform, snittytans beskaffenhet och verktygets
förslitning. Nu gängse skärbarhetsprov, som bl.a.
baseras på spånstukning och friktion, diskuteras.
Metallfysikaliska och metallurgiska synpunkter på
skärbarheten återfinns också, och betydelsen av rätt
värmebehandling (dvs. struktur) framhålls.
Strukturfoton illustrerar. Målet är att få fram normerade
skärbarhetsprov, nomenklatur, bättre samarbete
mellan bearbetningslaboratorierna samt ett
samarbetsorgan för avancerad forskning på området.
Lilteraturhänvisningar till andra publikationer om
skärbarhet avslutar denna gedigna och väl
illustrerade sammanställning av forskningens nuvarande
ståndpunkt inom området. A Denell
Formelsamling i mekanik och hållfasthetslära,
av Fridolf Medé. Svenska Bokförlaget, Bonniers,
Stockholm 1962. 32 s., ill. 2,90 kr.
I detta häfte har förf. samlat de viktigaste formlerna
ur sina läroböcker i mekanik (Tekn. T. 1961 s. 180) och
i hållfasthetslära (Tekn. T. 1962 s. 473). Några
tabeller ur den senare boken återges även. Åke Isaksson
Was ist ein Naturgesetz?, av Erwin Schrödinger.
Oldenburg, München 1962. 148 s„ 10 fig. 9,80 DM.
Förf., vågmekanikens skapare, dog den 4 januari
1961. I denna volym framläggs sex av hans föredrag
och uppsatser från 1922—1952. Bland dessa
återfinns nobelföreläsningen från 1933.
Ämnet är materiens förmåga att samtidigt visa
partikel- och vågkaraktär. Framställningen återspeglar
vilken själsvånda som det beredde även progressiva
fysiker under mellankrigstiden att bryta med
klassiska tankegångar. GAH
Mathematical discovery, bd 1: Ön understanding,
learning, and teaching problem solving, av George
Polya. Wiley & Sons, New York — London 1962.
216 s., ill. 36 sh.
George Polya har länge intresserat sig för den
matematiska problemlösningen såsom sådan; hans mest
kända verk "How to solve it" utkom redan 1945.
I föreliggande bok söker han systematisera
problemlösningens konst och poängterar därvid tre
angreppsmönster: översättning av problemet till ett
ekvationssystem (en metod som går tillbaka till
Descartes), matematisk induktion (först formulerad
av Pascal) samt linjärkombination av lösningar titi
specialfall (såsom i Lagranges interpolationsformel).
Det är kanske ovisst, huruvida någon verkligen
blir en skickligare problemlösare genom att läsa
Polyas bok. Det hindrar inte, att boken bereder
läsaren stort nöje: en rad klassiska problem passerar
revy och får nya intressanta aspekter, inte minst
tack vare förf:s anknytningar till
matematikhistoriens stora män: Descartes, Euler, Gauss, Leibnitz,
Newton etc.
Naturligtvis överflödar boken också av problem,
där läsaren kan få pröva sina krafter (och i
nödfall få hjälp av ett separat kapitel lösningar). Även
"olösbara" och olösta problem omnämns, av de
senare t.ex. problemet att bevisa den berömda
"Gold-bachs hypotes", att varje jämnt heltal över fyra kan
skrivas som summan av två primtal. Sven Hilding
Calculus, 2:a uppl., av Georg B Thomas, Jr.
Addi-son-Wesley, Reeding, Mass. -— London, 1961. 850
s., ill. 8,75 $.
Denna bok är, så när som på tre kapitel, identiskt
lika med ett 1960 utgivet verk av samme förf.,
nämligen "Calculus and analytic geometry", 3:e uppl.
(Tekn. T. 1961 s. 392). kapitlen behandlande
de-terminanter och linjära ekvationssystem,
plananalytisk geometri samt komplexa tal och funktioner har
utelämnats. Bokens nivå framgår av att dess
föregångare använts som kursbok i matematik vid MIT.
Med pedagogisk noggrannhet behandlar förf. i de
första fem kapitlen (290 s.), hur man deriverar och
integrerar enkla funktioner av en variabel. Varje
kapitel innehåller ett stort antal tillämpningar för
klarläggande av de olika definitionernas och satsernas
innebörd. Härefter behandlas polära koordinater,
transcendenta funktioner, integrationsmetoder,
hyperboliska funktioner, vektorer och
parameterframställning samt rymdgeometri. Partiella derivator,
multipelintegraler och oändliga serier avslutar
boken tillsammans med ett kortfattat avsnitt om
linjära differentialekvationer.
Innehållet i boken, frånsett vektorkapitlen,
överensstämmer i stort sett med vad som ingår i allmänna
kursen i matematik vid de tekniska högskolorna i
vårt land. Vissa områden behandlas ej så ingående,
t.ex. kapitlen om serier och differentialekvationer.
Däremot innehåller de flesta områdena mera från
teknisk tidskrift 1962 h. 30 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
