Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 35 - Värmebehaglighet hos golv, av Christer Bring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<th
Tid
Fig. 3. Avkylning av fotsulan som funktion av tiden
för en och samma manliga försöksperson på golv
med olika
temperatur––betonggolv,-trägolv, huvudsakligen sittande ställning; fotbeklädnad
perlonstrumpor och relativt grova skor; 20°C
lufttemperatur.
Vid tidigare studier har golvtemperaturen
avvikit endast obetydligt från lufttemperaturen,
tabell 1. I detta fall gjordes däremot försök vid
12°, 15° och 18°C golvtemperatur och 20°C
lufttemperatur. Därvid kyldes fotsulan
successivt, fig. 3, i stort sett linjärt och ungefär lika
mycket på betonggolv som på trägolv.
Värmeflödet från fot till golv blev också ungefär
detsamma för båda golvtyperna och minskade
successivt, fig. 4. Känsla av obehag uppstod
när foten avgav mer än 2 W, vilket motsvarar
W
ca 150 —r. Golvmaterialets egenskaper visade
mi
sig vara nästan utan inverkan på
värmebehag-ligheten för fötter iklädda de vid försöken
använda relativt grova herrskorna och
herr-strumporna. Däremot var vid den använda
lufttemperaturen golvets temperatur
avgörande i detta hänseende. Resultaten har
sammanställts i ett par diagram, där
värmebehaglig-heten satts i relation till golv- och
lufttemperatur samt uppehållstid, fig. 5 och fig. 6. Låg
golvtemperatur kan tydligen i viss mån
kompenseras genom höjning av lufttemperaturen.
Diagrammen i fig. 3—6 avser som nämnts
undersökningar på män i huvudsakligen
sittande ställning. De strumpor och skor, som
använts, är betydligt kraftigare, än man brukar
använda inomhus. Kvinnor har vanligen
fötterna sämre värmeisolerade och torde därför
snabbare än män känna obehag av golv med
låg temperatur. Från givna data kan beräknas
att för en damsko med 2—3 mm tjock sula in-
klusive tunn strumpa är
värmegenomsläppsta-W
let ca 60 ■ „,„. Med hänsyn härtill torde något
m2 G °
högre temperaturer än enligt försöksresultaten
krävas, och dessutom torde golvmaterialets
egenskaper inverka på värmebehagligheten. Å
andra sidan torde kraven vara lägre för
personer med rörligt arbete. Båda dessa varianter av
problemet borde studeras närmare.
Vid intervjuer och mätningar i hyreshus i
Tyskland" ansågs så gott som samtliga golv
med 16°C och lägre temperatur kalla. Vid 19°G
och högre temperatur förekom inga klagomål,
medan åsikterna om värmebehaglighet
varierade, där temperaturen låg mellan 16 och 19°G.
Varma golv. Behaglighet hos varma golv har
studerats av flera forskare8’18’19’Avsikten har
främst varit att finna den högsta yttemperatur,
vid vilken golv känns behagliga för människor,
som uppehåller sig en eller flera timmar på
dem. Såväl manliga som kvinnliga
försökspersoner i olika ålder har fått ge sina omdömen.
De har haft sina egna skodon på fötterna. Av
beskrivningarna att döma gäller det normala
herr- och damskor. Försökslokalerna har varit
så beskaffade att golvtemperaturen kunnat
hållas konstant på olika nivåer, och
lufttemperaturen har varierat högst några grader.
Resultaten från de olika undersökningarna
skiljer sig avsevärt från varandra.
Sammanfattningsvis har två europeiska forskare
kommit till att golvtemperaturen bör vara högst
25—26°C vid 18—21°C lufttemperatur1810. Vid
högre lufttemperatur bör golvtemperaturen va-
<th
Tid
Fig. 4. Värmeflöde från sulan av en fot som
funktion av uppehållstid vid 20°C lufttemperatur och
golvtemperaturen som parameter; mätningar på män
med perlonstrumpor och relativt grova skor" (18—
20°C golvtemperatur anses tillräcklig vid högst 4 Ii
uppehållstid ).
34 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
