Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 37 - Västtysklands första kärnkraftverk, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från ånggeneratorns primärsida går gaserna
först genom förvärmare och
katalysatorkammare, där syre och väte återförenas till vatten
(fig. 6). Detta kondenseras i en kylare och
rinner till matarvattenbehållaren. Icke
kondenserade gaser går till två lagringskärl och från
dessa genom vakuumpumpar och ett filter till
skorstenen. Hela systemet inklusive
matarvattenbehållaren hålls under vakuum för att
ut-läckning av radioaktiv gas skall undvikas.
Normalt behöver gaserna minst 3 min för att
passera genom gasbehandlingssystemet.
Aktiveringen av luften i det ringformiga
rummet mellan reaktortanken och stålskyddet
beror på strömningshastigheten där. Fastän man
har försökt att hindra cirkulationen måste man
räkna med en läckning av högst 300 m3/h.
Luften, vars aktivitet till största delen kommer från
argon-41, späds ut med anläggningens
ventilationsluft som är 28 800 m3/h. Den filtreras och
släpps ut genom en skorsten med en hastighet
av 16 m/s.
Aktiviteten från kortlivade radioisotoper i
skorstenens topp 50 m över marken
uppskattas till 0,24 uC/m3 från kväve-16 och 2 jtC/m3
från argon-41. Enligt Bureau of Standards är
tillåtlig aktivitet i luft vid exponering 40 h per
vecka 0,1 ^C/m3 kväve-16 och 2 |.iC/ma argon-41.
Luften späds emellertid ut minst 10* gånger
innan den kan nå marknivån även under de mest
ogynnsamma meteorologiska förhållanden,
varför utsläppet av radioaktiv gas inte kan vålla
några risker.
I händelse av fel på någon kapsling kommer
xenon- och kryptonisotoper ut i vattnet och
följer med gaserna. De upptäcks i
gasbehandlingssystemet och kan, om så fordras, samlas upp
och hållas kvar viss tid i två lagringskärl.
Aktiviteten på grund av ämnen lösta i
primärkretsens vatten är vid jämvikt 0,2 mC/1. Den
uppkommer genom att radioisotoper går i
lösning genom korrosion av
konstruktionsmaterialen. De lösta ämnena absorberas av
jon-bytare i vattenreningssystemet under normala
förhållanden. Om de kommit in på grund av
läckor i kapslingen, tas de om hand i
vatten-behandlingsavdelningen.
Vätska behöver tappas ur primärkretsen, bara
om mera förorenat vatten skulle komma in i de
båda prov- och lagringskärlen än som kan
pumpas in i reaktorsystemet. Man räknar med
att inte oftare än var fjärde dag behöva ta ut
10 m3 förorenat vatten med en total aktivitet
av mindre än 0,3 mC, motsvarande < 0,03
mC/m3. Detta vatten kan utan risk släppas ut
i Main tillsammans med sekundärkretsens
kylvattenflöde på 4 200 m3/h, då dess
radioaktivitet blir lägre än den tillåtna för dricksvatten.
Destillationsrester erhållna vid koncentration
av förorenat vatten i
vattenbehandlingsavdel-ningen och förbrukad jonbytare från den
kontinuerliga vattenreningen lagras i särskilda
behållare i en underjordisk betongkammare inom
skyddszonen.
Fast radioaktivt avfall från förbrukade filter,
bränsleelementkanaler och reglerstavar samt
aktivt skrot från reparationsarbeten rengörs,
om så är möjligt, med
dekontamineringslös-ning. De placeras sedan i plastpåsar och
lagras i en särskild underjordisk kammare inom
skyddszonen.
D rif te rf a renbete r
Efter kriticitetsförsöken 1960 gjordes ett
uppehåll på sex månader varunder alla delar av
rostfritt stål 17-4 PH i reglerstavsmaskineriet
byttes ut mot på lämpligt sätt värmebehandlat
17-4 PH-stål eller annat material. Orsaken till
denna åtgärd var erfarenheter från
Dresdenreaktorn.
Tillstånd för drift med upp till halv beräknad
effekt erhölls i början av juni 1961. Efter
tidsödande mätningar av bl.a.
klyvningsprodukternas fördelning i bränslet (genom bestämning
av y-strålningsintensiteten) och flöden i
reaktorn erhölls tillstånd för drift med full effekt
i början av december 1961.
Då Kahl-verket arbetar på det allmänna
elnätet, kan det tänkas att belastningen på
generatorn plötsligt faller bort på grund av något
fel på nätet. Arbetar verket med full effekt,
blir detta den allvarligaste övergångssituation
som kan uppstå. Som kompensation för
belastningsbortfallet leds sekundärångan direkt till
kondensorn genom en shuntledning,
innehållande ventiler som skall öppna automatiskt.
Det var av särskilt intresse att veta hur verket
reagerar vid ett belastningsbortfall därför att
shuntventilerna öppnar först ca 8 s efter det.
Vid ett prov med belastningsbortfall från 80 %
av full effekt stängde turbinens ångventiler vid
tiden noll (fig. 7). Shuntventilerna var
alltjämt stängda. Ångflödet från ånggenerator!! av-
988 TEKNISK TIDSKRIFT 19(52 H. 37
Fig. 6.
Avgassystemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
