Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 37 - Andras erfarenheter - Risker vid ogräsbekämpning med »gula gifter», av SHl - Trimetylolpropan till alkyder, av SHl - Härdning av halvaustenitiska rostfria stål, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte räcker till dör den förgiftade genom
överhettning, "värmeslag".
Gula gifter, som kommit in i kroppen, försvinner
mycket långsamt; det kan dröja flera veckor innan
de avlägsnats. Exponeras man för giftet flera gånger
med korta intervall, kan därför förgiftningssymtom
uppstå trots att dosen varit liten varje gång. Man
kan nu i tid spåra sådana smygande förgiftningar
genom analys av blodprov. Den i yrkesarbete
tillåtliga halten av gula gifter i inandningsluften har
föreslagits till 0,2 mg/m3 (M-B örtberg i
Växtskydds-notiser 1962 h. 2 s. 21—23). SHl
Trimetylolpropan till alkyder
När man började framställa alkyder 1927 var
gly-cerol den lättast tillgängliga polyolen, och den
används alltjämt i stor utsträckning vid tillverkning av
alkyder. Den har tre hydroxylgrupper av vilka två
är primära och en sekundär. Den senare reagerar
trögare vid förestring än de förra, varigenom de
polyestrar, som erhålls med glycerol, till stor del
består av linjära molekyler. De får därför god
böjlighet men relativt liten hårdhet.
En annan trevärd alkohol, som började
användas till alkyder i USA 1932, är trimetylolpropan
CH8CH2C(CH2OH)3 (Tekn. T. 1952 s. 1094). Den har
tre primära hydroxylgrupper och ger därför
förnä-tade polyestrar. Byts glycerolen ut mot
trimetylolpropan vid tillverkning av alkyder, blir resultatet en
hårdare produkt som dock behåller en viss
böjlighet tack vare etylsidkedjan.
Trimetylolpropanens höga reaktivitet och låga
smältpunkt (45—58°C beroende på renhetsgraden) gör
alkydtillverkningen avsevärt enklare än vid
användning av andra polvoler. Ilydroxylgrupperna förestras
i tur och ordning varigenom förestringen kan
regleras mer exakt än vid användning av t.ex. glycerol.
Trimetylolpropan kan utnyttjas vid alla vanliga
metoder för alkydtillverkning. Den ger härvid klara
produkter och missfärgas inte. Den fordrar betydligt
längre reaktionstid än glycerol. Orsaken härtill är
att alla tre hydroxylgrupperna i trimetylolpropanen
reagerar men praktiskt taget bara de båda primära i
glycerolen. Den förras tre primära hydroxylgrupper
reagerar från början lika lätt, men när förestringen
fortskrider reagerar de återstående allt trögare.
Det största användningsområdet för
trimetjdolpro-pan är till magra eller medelfeta alkyder för
brännlacker. Som exempel kan nämnas en mager alkyd,
bestående av 36 % olja, 28 % trimetylolpropan och
36 % ftalsyraanhydrid. Den har lägre densitet och
ljusare färg än en motsvarande alkyd av 38 %
olja, 22 % glycerol och 40 % ftalsyraanhydrid.
Man har försökt förbättra glycerolalkyders
egenskaper genom att använda dyra vegetabiliska oljor
eller särskilt framställda fettsyror eller estrar.
Trimetylolpropan ger emellertid alkyder med så goda
egenskaper, särskilt kort torktid och god resistens
mot kemikalier och atmosfären, att man kan
använda billiga oljor, t.ex. talloljefettsyror. Vid samma
oljekvot har trimetylolpropanalkvder lägre
viskositet än glycerolalkyder varigenom de kan ge läcker
med högre halt av fasta ämnen (L Grafström i Paint
Manufacture dec. 1961 s. 409, 410, 421). SHl
Härdning av halvaustenitiska rostfria stål
De halvaustenitiska, utskiljningshärdande rostfria
stålen, t.ex. 17-7PH och AM350 (Tekn. T. 1958 s.
751), erbjuder en god kombination av formbarhet,
hållfasthet och korrosionsresistens. Mjukglödgade
har de nära 31,5 kp/mm2 0,2-gräns och 30 % för-
Tabell 1. Olika behandlingars verkan på ett halvaustenitiskt ståls
egenskaper
Stålets behandling Töj- Hårdhet Brottgräns 0,2-gräns Förläng-
ning •lo [-Rockwell-] {+Rock- well+} A kp/mm2 kp/mm2 ning °h
Glödgat, töjt, djupkylt, anlöpt 3 67,7 118 69 29,7
10 69,0 115,5 94 26,2
25 73,1 145,5 144 4,9
Glödgat, töjt, stabiliserat ..... 3 62,4 111 49 33,8
10 68,7 114 92,5 25,4
25 73,1 147 145,5 3,8
Glödgat, töjt, stabiliserat, härdat 3 74,3 152,5 129,5 6,9
10 74,4 152,5 133 6,4
25 74,3 150,5 132 10,5
längning; efter härdning har de 147 kp/mm2
brottgräns och 122,5 kp/mm2 0,2-gräns. Deras
korrosionsresistens är jämförbar med martensitiska
rostfria ståls.
De halvaustenitiska stålen är emellertid känsliga
för termisk och mekanisk stabilisering av
austeni-ten mot omvandling till martensit. Några av dem
kan sålunda inte överföras fullständigt till
martensit genom djupkylning, om de hålls vid
rumstemperatur någon tid sedan omvandlingen till martensit
utlösts. Fastän benägenheten för stabilisering av
austeniten i regel är skadlig kan den utnyttjas för
förbättring av stålens egenskaper.
En serie experiment har gjorts med ett stål
innehållande 0,12 % C, 2,2 % Mn, 0,43 % Si, 16,2 %
Cr, 4,3 % Ni och 2,2 % Mo. I mjukglödgat tillstånd
är stålet helt austenitiskt och därför mjukt och
formbart med 32,5 kp/mm2 0,2-gräns och 29,3 %
förlängning. Efter härdning är det martensitiskt och
har 145,5 kp/mm2 brottgräns, 122 kp/mm2 0,2-gräns
och 8,6 % förlängning.
I mjukglödgat tillstånd är jl/s-punkten (den
temperatur vid vilken omvandlingen till martensit
startar) ca — 75°C. Härdningsprocessen inleds därför
med en utlösningsbehandling ("trigger anneal")
bestående i upphettning till 925°C i 10 min och snabb
kylning, varigenom Ms-punkten bör stiga till ca
40°C. Därefter djupkyls stålet till — 80°C under 8 b
varvid det omvandlas nästan fullständigt till
martensit. Slutligen anlöps det 1 h vid 455°C.
Om ett austenitiskt stål hålls någon tid mellan Ms
och Mf (den temperatur vid vilken omvandlingen till
martensit är fullständig), bildas en viss mängd
martensit. Sänks temperaturen sedan, bildas ny
martensit inte genast därför att den tidigare bildade har
stabiliserat austeniten. Martensit som uppstått
genom mekanisk deformation har samma effekt (jfr
Tekn. T. 1961 s. 1295).
Detta har bekräftats genom en serie försök (tabell
1) vid vilka t.ex. ett icke töjt prov kunde härdas
till 79 kp/mm2 0,2-gräns, medan ett prov som töjts
1 % före djupkylningen fick en 0,2-gräns på 65
kp/mm2. Naturligtvis minskas stålets duktilitet och
formbarhet genom martensitbildningen vid
töjning-en. Man har försökt öka duktiliteten genom
stabilisering 1 h vid 455°C. Härvid har förlängningen
vuxit t.ex. från 29,3 % hos ett mjukglödgat prov till
35,3 % för ett som töjts 6 % och stabiliserats.
Töjning och stabilisering före härdningen ökar
också stålets slutliga hållfasthet. Orsaken härtill
anses vara att kromkarbid vid töjningen skils ut i
finfördelad form längs de aktiva glidplanen i stället
för i korngränserna. Man väntar att denna
fördelning av kromkarbiden också skall medföra en
ökning av stålets korrosionsresistens, eftersom det bör
sakna benägenhet för korngränskorrosion (D C
Lud-wigson i Metal Progress nov. 1961 s. 78—81). SHl
992 TEKNISK TIDSKRIFT 19(52 H. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
