- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
1131

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 41 - Nya metoder - Gödsel av pannstensbildare, av SHl - Fogning av eldhärdig metall, av HJ - Azelain- och pelargonsyra ur oljesyra, av SHl - Andras erfarenheter - Färgningsbar polypropenfiber, av SHl - Svart värmestrålande beläggning, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och det klara vattnet, som håller 1 % av
havsvattnets magnesium och 5 % av dess kalcium, går till
destillation.

Slammet avvattnas till 35—40 % fast substans i
kontinuerligt arbetande centrifuger och upphettas
sedan till 90°C. Härvid övergår MAF-hexahydratet
till monohydrat. Det förra håller ca 40 % mer
vatten än det senare vilket därför är en mer
koncentrerad gödsel. Det är emellertid opraktiskt att
avlägsna vattnet ur hexahydratet genom torkning
därför att man då förlorar ammoniak.

Det upphettade slammet tvättas, blandas med
återfört pulver och granuleras. Den erhållna gödseln är
en blandning av MgNH4P04, CaHP04 och spår av
fosfat av Fe, Zn, Cu, Mn, Co och Ni. Den innehåller
ca 7 % N, 44 % P205, 21 % MgO och 5 % CaO.

Processens ekonomiska möjligheter är osäkra. Man
har beräknat att gödseln från en anläggning för
11 000 t/år (ca 3 800 m7dygn havsvatten) måste bli
dyrare än vanlig konstgödsel. Den kan därför inte
få användning annat än som specialgödsel av hög
kvalitet. Kostnaden kan sänkas genom ökning av
anläggningens storlek till 38 000 m3/dygn vatten, men
då får man så mycket gödsel att den måste kunna
konkurrera med den vanliga (Chemical &
Engineering News 22 jan. 1962 s. 52—53). SHl

kontinuerligt ersätts med färskt. Den uttagna
syrgasen används för oxidation av oljesyraozoniden i
ett andra reaktionssteg. Den totala
syrgasförbruk-ningen blir nära den teoretiska. För att starta
ozonidens sönderfall fordras 80—95°C, men när
reaktionen kommit i gång frigörs så mycket värme att
kylning blir nödvändig.

Från den erhållna syrablandningen avdrivs
enba-siga syror vid 214°C och 33 mb, och genom
fraktionering erhålls relativt ren pelargonsyra. Resten från
avdrivaren destilleras varvid azelainsyra och andra
syror avgår vid 255°C och 4—5 mb. Ur destillatet
extraheras azelainsyra med vatten vid 93°C. Vid
indunstning av vattenlösningen erhålls en produkt
bestående av 85 % azelainsyra och 15 % andra
två-basiga syror (Chemical Engineering 11 dec. 1961
s. 80). " SHl

0 andras erfarenheter

Fogning av eldhärdig metall

Det är inte lämpligt att foga samman två stycken av
eldhärdig metall genom svetsning, eftersom den höga
temperaturen därvid medför en omkristallisation hos
grundmaterialet och därmed sprödhet i fogen.

Enligt en i USA utvecklad metod fylls först fogen
mellan de detaljer, som skall sättas samman, med
en halogenförening av ifrågavarande eldhärdiga
metall. Arbetsstycket upphettas sedan till inte fullt
800°C, dvs. till en temperatur som ligger
betryggande långt under grundmaterialets
omkristalliserings-temperatur. Halogenföreningen reduceras därefter,
så att metallen i denna fälls ut i finkornig form i
fogen. Fogmaterialet får praktiskt taget samma
styrka och hårdhet som grundmaterialet (Electronics
6 juli 1962 s. 68). HJ

Azelain- och pelargonsyra ur oljesyra

Världens största ozonproducent är i dag det
amerikanska företaget Emery Industries i Cincinnati. Man
har nämligen byggt en stor ny ozonfabrik och har
därför riklig tillgång på billig ozon för oxidation
(Tekn. T. 1956 s. 271). Man skall utnyttja den för
att öka produktionen av azelain- och pelargonsyra,
vilka används till mjukningsmedel för vinylplaster,
smörjmedel för reaktionsturbiner,
stabiliseringsmedel och flotationsreagens. Ozonen räcker emellertid
nu också till framställning av nya kemikalier ur fett
och petroleum samt till försäljning.

Ozon reagerar med oljesyras dubbelbindning till
en ozonid, som sedan bringas att reagera med syre
till den tvåbasiga azelainsyran och enbasiga
pelar-gonsyran, båda med nio kolatomer.

Genom koronaurladdning i en ström av syrgas ges
denna ca 2 % ozonhalt och leds direkt till ett
reaktionskärl där den möter en ström av oljesyra.
Härvid absorberas praktiskt taget all ozon. Restgasen
befrias från vatten och organiska ämnen och
återförs till ozongeneratorn. Oljesyrans oxidation är
exotermisk, och man kyler därför reaktionskärlet
för att hålla ca 45°C reaktionstemperatur vid vilken
utbytet av azelainsyra blir störst.

För att inerta gaser inte skall anrikas i systemet
tar man ut en del av det cirkulerande syret som

Färgningsbar polypropenfiber

Problemet att färga polypropenfiber tycks nu ha
fått en första lösning. Italienska Montecatini ändrar
om sin fabrik i Terni för tillverkning av den nya
färgningsbara fibern och hoppas att vid slutet av
1962 vara uppe i en produktion på 27 000 t/år.

Den nya fibern kan enligt uppgift färgas i normal
färgeriutrustning med sura färgämnen,
kromfärgämnen, kypfärgämnen eller reaktiva färgämnen. Den
kommer att kosta ca 10 % mer än den nu i smälta
färgade fibern (ca 9,70 kr/kg).

Fiberns färgningsbarhet uppnås troligen genom
ymppolymerisering, varvid polypropenfiber,
innehållande ca 0,1 % peroxid- eller
hydroperoxidgrup-per, behandlas med en blandning av lika delar
3-iso-propenylpyridin och metylmetakrylat i 7 h vid 80°C.
Fibern ökar 4—7 % i vikt (Chemical Engineering
5 febr. 1962 s. 35). SHl

Svart värmestrålande beläggning

I USA framställer man nu en svart, värmestrålande
beläggning av finfördelat aluminium, suspenderat i
en silikon. Den kan anbringas som en färg genom
t.ex. doppning eller sprutning. Den bränns i en icke
oxiderande atmosfär, varvid dess struktur förändras
och den får unika fysikaliska egenskaper, framför
allt en mycket hög emissionsförmåga, samt god
resistens mot oxidation och kemikalier.

Den färdiga beläggningen har relativt god adhesion
även vid hög temperatur, ovanligt hög stabilitet vid
hög temperatur inte bara i vakuum utan också i
reducerande, neutral och oxiderande atmosfär. Den
tål sålunda över 1 500°C i krackad ammoniak,
1 200°C i vakuum och 800°C i luft. Vidare har den
låg gashalt och avger lätt överskott på icke önskade
gaser, vilket är av betydelse för dess användning i
elektronrör.

Den svarta aluminium-silikonbeläggningen lär med
fördel kunna ersätta andra svarta beläggningar som
nu används på elektronrörsanoder för absorption
och bortförande av värme. Den förra på stål kan

TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 41 j[129

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:57:36 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/1161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free