Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 46 - Industriproduktion och elförbrukning i Sverige under tredje kvartalet 1962, av Mats Bärlund - Kärnkraft i Östtyskland, av HJ - Andras erfarenheter - Planeringen — produktionens regulator, av ag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tabell 3. Industrins elkonsumtion och produktionsvolym ander tredje
kvartalet 1961 och 1962
Elkonsumtion GWh 1961 1962 ökning
Elkonsumtion °/o 1961—1962
Produktionsvolym %
Gruvindustri .......................... 190 189 + 0 — 4
Metall- och verkstadsindustri ........ 1 435 1 404 — 2
därav: järnverk ..................... 499 511 2 + 0
elhyttor ...................... 91 60 — 34
legeringsverk ................ 222 197 — 11
mekaniska verkstäder ....... 245 242 — 1 1
Jord och stenindustri ................ 187 200 7
Träindustri ........................... 91 96 6 5
Massa-, pappers- och grafisk industri 1 481 1 502 1 — 3
därav: träsliperier ................... 117 99 — 15
cellulosafabriken ............. 564 574 2 — 9
pappersbruk ................. 677 696 3 2
wallboardfabriker ............ 95 100 5
Livsmedelsindustri .................... 157 165 5 8
Textilindustri ......................... 80 81 1
Läderindustri ......................... 30 32 7 — 2
Kemisk industri ...................... 606 623 3
därav: elkemisk industri ............ 468 470 + 0
Gas och vattenverk .................. 64 65 2
Industri totalt ........................ 4 324 4 357 1 3
konsumtionsvaruindustrin. ökningstakten förefaller
lia varit något högre under tredje kvartalet iin
under de två första kvartalen.
Under de tre första kvartalen sammanlagt visar
massaindustrin den största nedgången med 10 %.
Järnmalmsbrytningen har minskat under samma
period med 5 %. Produktionsökning kan noteras bl.a.
för livsmedelsindustrin, 7 %, ocli för
pappersindustrin i %.
Mot den tämligen svaga ökningen av
industriproduktionen svarar en ännu svagare utveckling för
industrins elkonsumtion. De elslukande
industrigrenarna, såsom träsliperier, legeringsverk, elhyttor
och elkemisk industri, har under tredje kvartalet
1962 haft en låg produktion och därmed en låg
elförbrukning. Därmed har hela industrins
elkonsumtion knappast ökat alls.
Av siffrorna för detaljförbrukningen kan man
kvartalsvis inte säga så mycket. De
schablonmässiga förlustberäkningarna gör att detaljförbrukningen
blir missvisande redovisad. Den verkliga ökningen
har förmodligen varit starkare än här beräknade
5 %, då förlusterna säkert varit något mindre än
vad här redovisats. Nettokonsumtionen har således
ökat endast med 2 %, en ovanligt låg siffra. Den
goda vattentillgången har möjliggjort betydande
leveranser såväl för export som för elpannor. Enbart
elpanneleveranserna svarar för drygt 10 % av
landets elförbrukning. Mats Bärlund
Kärnkraft i Östtyskland. En nolleffektreaktor
byggs vid det östtyska institutet för kärnf\’sik vid
Dresden. Den skall användas för nödvändiga
undersökningar i samband med byggandet av
kärnkraftverk i Östtyskland. Den skall också göra det
möjligt att använda den vid institutet befintliga
2 000 kW forskningsreaktorn för andra ändamål,
framför allt produktion av radioaktiva isotoper.
Institutet skall producera fosfor-32 för hela Östblocket
samt andra isotoper för landets eget behov. Vid
institutet har man även byggt en 2 000 kV Van de
Graaff-generator. Man har också arbetat med
halvledare och utvecklat halvledaredetektorer för
spektroskopi (International Science Trends serie 17, 10
okt. 1962 s. 118). HJ
^ andras erfarenheter
Planeringen — produktionens regulator
Planeringsavdelningen måste vara produktionens
regulator. Planeringsfunktionen har nära samband
med kapitalbindningen i företaget. Det är viktigt, att
denna funktion fungerar bra, då många företag i
den mekaniska branschen har lika stort kapital
bundet i varor som i maskiner och fastigheter (Tekn. T.
1962 s. 221).
Produktionens regulator, planeringsavdelningen,
måste förutom ett program ha en återföring för att
styra processen till önskade värden. Det är vanligt,
att man fortlöpande felbedömer
produktionskapaciteten och ställer krav på ökad produktion, även i de
företag, där det finns statistik som visar, att värdet
av varor i arbete stiger. Den verkliga återföringen
fås först när konjunkturen svänger. När vi går in i
en högkonjunktur, understiger leveransförmågan
produktionsförmågan. Vi ökar insläppet och lägger
mer stål på verkstadsgolven och mer varor på
lagerhyllorna än i en fallande konjunktur.
Har man en verkstad, vars genomsnittliga
produktionstid för produkterna är 12 månader, bör man
starta produktionen 12 månader före begärd
leverans. Om verkstaden har en kapacitetsbrist på t.ex.
10 %, kommer varan enligt grova beräkningar att
levereras två månader för sent. Väntar man däremot
en månad med att börja tillverkningen, blir
leveransen endast en månad försenad.
Vid riklig tillgång på varor i verkstäderna är det
mycket svårare att styra produktionen. Risk finns,
att man arbetar på detaljer i annan ordning än som
planeringen föreskrivit. Även detta förlänger
genomloppstiderna. Har man litet varor i verkstaden,
måste man däremot börja arbeta på de varor som finns
framme.
Vi har vant oss vid att t.o.m. i en verkstad med
blandad tillverkning en arbetare aldrig skall få
vänta av brist på arbete. Med det målet måste man ha
stora varukvantiteter i verkstaden. Man får lägsta
arbetskostnad men troligen ej lägsta totalkostnad.
Med vissa approximationer kan man beräkna, att
i en produktion av billiga detaljer i enkla maskiner
endast 0,25—0,5 % av totala arbetstiden bör
accepteras som väntetid, medan den för tunga objekt kan
få uppgå till 5 %. I monteringsavdelningarna kan
man få acceptera upp till 10—15 % väntetid.
Planerar man på detta sätt, får man ett välgörande
"sug" i slutavdelningen av tillverkningen.
I början var arbetarna negativt inställda till dessa
planeringstankar. Emellertid har arbetstakten stigit
mer än väntetiden. I en verkstad var förtjänsten
7 % högre 6 månader efter det att man börjat
planera "med väntetider". Av denna ökning svarade
emellertid den allmänna löneglidningen för 2 %.
Den av omläggningen förorsakade
produktionsökningen var alltså 5 %.
Vid omläggning efter dessa planeringsprinciper får
man tomma ytor i fabriken — ytor som i stället för
att ha varit lagringsplatser kanske kan ge plats åt
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 46 1301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
