Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ELEKTROTEKNIK
39
Samtidig telegrafering å telefonledningar användes även i stor utsträckning. I
Sverige funnos sålunda 1917 av inalles 45 000 km telegrafförbindelser över 7 000 km
erhållna på detta sätt.
Beträffande den andra huvudgrenen av svagströmstekniken, nämligen telefonien,
gäller därom ungefär detsamma som om starkströmstekniken, att dess utveckling
faller så godt som uteslutande inom det sista halvseklet. Telefonen uppfanns år 1876 av
Alexander Graham Bell (vilken emellertid haft föregångare, bl. a. den tyske
fysikern professor Reis), och de vanliga telefonapparaternas beståndsdelar utformades
därefter hastigt till vad de nu äro. Under det att Bell använde en enpolig telefon för
såväl sändning som mottagning, införde Siemens den numera använda 2-poliga
telefonen. Hughes införde 1878 mikrofonen som avsändare och Edison
induktionsrullen, utan vilken vid då brukliga telefoner telefonering blev möjlig endast över
mycket korta avstånd.
Under det att telefonapparaterna sålunda blivit till sin princip tämligen oförändrade
under större delen av det senaste halvseklet, ha ansträngningarna för telefoniens
utveckling huvudsakligen inriktats på tvenne speciella problem, nämligen dels att finna
ett lämpligt sätt för hopkopplingen av de telefonapparater, mellan vilka samtal skall
föras (telefonstationer), dels att anordna ledningarna så, att telefonering kan ske över
största möjliga avstånd.
Vid telefonstationerna uppstodo snart svårigheter för hopkopplingen, då antalet
ledningar ökades. Ett viktigt steg för avhjälpande av dessa var uppfinningen av
multipel*systemet, användt sedan början av 1880-talet och numera fullkomnat så, att
till en station kunna inkopplas ända till 66 000 abonnenter med bibehållande av
möjligheten för varje telefonist å stationen att själv koppla till var och en av dessa.
Omkring år 1900 började centralbatterisystemet komma i bruk, vilket möjliggjorde
förenklad expedition samt förenkling av abonnentapparaterna. De flesta större stationer
i Sverige (utom Stockholm och Göteborg) äro numera ombyggda enligt ett
centralbatterisystem av L. M. Ericsson.
Tanken på automatiska telefonstationer uppstod redan tidigt, och den första
anordningen i detta syfte patenterades 1879 av Conolly Brothers. Förslagen till
automatiska telefonstationer fingo dock till en början ingen praktisk betydelse, utan blevo
först aktuella sedan stationerna blivit så stora, att multipel*principen ej längre räckte
till. F. n. finnes ett flertal olika system i användning, bland vilka de mest kända
äro de av Automatic Electric Co. och Western Electric Co. i Amerika samt Siemens
& Halske i Tyskland använda systemen. Western Electrics system finnes här i Sverige
utfört i Landskrona. En svensk uppfinning på området är det av Betulander
konstruerade systemet. — I samma mån lönerna för telefonpersonalen stegras, bliva
naturligtvis de automatiska centralerna mer och mer aktuella.
Det andra strävandet inom telefonien var som nämnt att söka åstadkomma tele*
fonering över möjligast stora avstånd. Sedan telefonering på enkelledning med
återledning genom jorden visat sig ur flera synpunkter olämplig, använde man för de
längre avstånden dubbelledningar av koppar. Härigenom kunde man visserligen
komma upp till så stort telefoneringsavstånd som 2 000 km under gynnsamma
förhållanden, men dessa ledningar blevo också mycket dyrbara. En förbättring av
ledningarna kan åstadkommas genom den efter uppfinnaren Pupin benämnda
pupiniseringen, bestående av inkoppling på bestämda avstånd i ledningen av
självinduktionsrullar. En annan metod, som dock endast är användbar vid kablar, har användts
av dansken Krarup och består i ledarens omlindning spiralformigt med en fin mjuk
järntråd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
