Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 8. 23 februar 1912 - Magnetisk separation av titanholdig jernmalm ved Rødsand, Nordmøre, av J. H. V. Vogt - Nyaste metoder för extraktion af kisbränder och malmer medelst klorerande rostning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 februar 1912
TEKNISK UKEBLAD
111
som man mange steder i vort laud maa
slaa ind paa for at nyttiggjøre den
titan-holdige jernmalm, og derfor frembyder
dette anlæg en betydelig interesse.
J. H. L. Vogt.
Nyaste Metoder för Extraktion
af Kisbränder och Malmer
medelst klorerande Röstning.
Referat af öfveringeniør Arthur Raméns föredrag i
P. F. den 28de november 1911.
Med den våta processen inom
koppar-industrien menar man åtskilliga
extrak-tionsmetoder, hvilka basera sig på
utlösande af kopparn på kemisk våg eller
kemisk-metallurgisk väg ur oftast
komplexa malmer. I inskränkt mening afser
man åter med den våta processen den
klorerande extraktionsprocess, som
numera generellt och hufvudsakligen
användes för att utvinna koppar ur
pyrit-bränder, d. v. s. utur den återstod, som
erhålles vid kemiska fabriker af diverse
slag speciellt svafvelsyre- och
sulfitcellu-losafabriker vid tillgodogörande af svaflet
i pyriter, speciellt åtminstone, hvad de
europeiska förhållandena beträffar,
spanska, norska, portugisiska och tyska sådana.
Bland extraktionsprocesserna framstår
den klorerande processen utan gensägelse
såsom den mest betydande både på grund
af dess förmåga att utlösa så godt som
samtliga värdefulla metaller såsom koppar,
zink, kobolt, nickel, silfver och guld, en
egenskap, som ingen annan
extraktionsprocess äger, samt vidare, att basera sig
på sådana råmaterialier, som på de flesta
ställen äro möjliga att erhålla till normala
priser såsom stenkol, salt och skrot.
På den allra senaste tiden har denna
metod därför fått en ökad betydelse
särskildt äfven på grund af stegradt värde
och efterfrågan på järnmalm.
Detta har nämligen orsakat, att man mer
och mer vänder sig till förut odugliga
järnmalmer t. ex. kopparhaltiga sådana eller
diverse mer eller mindre järuhaltiga
produkter från andra industrier t. ex.
kisbränder. Så t. ex. äro de flesta
järnmalmer af denna typ, som hålla c:a 1 °/o
Cu, så godt som värdelösa, för såvidt
man icke kan befria dem från koppar.
Detta låter sig i de flesta fall ej göra
utan användande af ifrågavarande våta
process. Endast en mindre del sådana
järnmalmer förekommer nämligen i
sådan form, att de på mekanisk eller
magnetisk väg kunna anrikas på järn och
fullständigt befrias från koppar.
Norge står numera i ett af de främre
rummen bland Europas kisproducerande
länder. Särskildt sista åren hafva dess
mångahanda förekomster allt ifrigare
bearbetats och Norge deltager numera, som
bekant, med åtskilliga 100 000 tons uti
Europas, speciellt den skandinaviska
half-öns, förseende med kis, d. v. s.
svafvel-material. En af de största bearbetade
kisförekomsterna i Skandinavien är Suli
telma grufvor, hvilka förse många av de
svenska och norska sulfitfabrikerna och
en del superfosfatfabriker i Sverige och
Danmark med svafvelkis. Andra nu
bearbetade förekomster i Norge äro:
Bossmo, Foldalen, Killingdalen, Orkla
grufvor, Meråker och Røstvangen.
Kiser-nas värde influeras tydligen både af deras
svafvel och kopparhalt. Allteftersom man
lyckats att äfven tillgodogöra sig dessas
öfriga beståndsdelar speciellt järnet i form
af så godt som kopparfria och svafvelfria
briketter af högt värde, är det äfven
tydligt att kisens värde beror af dess
relativt höga järnhalt. Extraktionen af
malmer speciellt kiser har därför ej minst
för Norge fått en ökad betydelse och en
beskrifning af den generella
extraktions-metoden, som baserar sig på den
klorerande röstningen, torde därför kunna
påräkna ett allmännare interesse äfven
utom den trängre kretsen af direkt
intresserade.
Praktiken visade för länge sedan, att
man för en fullständig extraktion af
kopparn i råmaterialet är hänvisad till klor,
då extraktionen med svaga syror ej blir
fullständig och koncentrerade syror
dessutom vanligen äfven delvis utlösa andra
metaller i malmen, speciellt järn.
Särskildt om man äfven vill utvinna en
eventuell halt af ädla metaller är det
nödvändigt att tillgripa klor.
Redan på 1860-talet upfann
engelsmannen Henderson i och med den klorerande
röstningen en metod, att på billigt sätt
framställa den för processen nödiga
kloren och gaf härigenom upphof till den
klorerande extraktionsindustrien, som
alltså är c:a 50 år gammal.
De stora bolag, som i slutet af förra
århundradet började ägna sig åt
exploatering af de stora spanska
pyritförekom-sterna, äro ofta så ordnade, att de till
köpare af svafvel, hvilka utgöras af
svaf-velsyrefabriker, sulfitfabriker och annan
kemisk industri, distribuera svafvelkisen
och sedan åter transportera bränderna till
stora extraktionsverk, arbetande efter den
klorerande extraktionsmetoden sådan den
nedan beskrifves, och hvilka hvar för sig
förarbeta bränderna från en mängd
fabriker.
På liknande sätt arbeta nu de flesta
företag, som bearbeta kisförekomster.
De viktigaste extraktionsverken äro
följande:
Ungefärlig
afverkning
i ton
Duisburger Kupferhiitte,
Duis-burg............................... 200 000
Hamburger Kupferhiitte,
Hamburg ............................... 50 000
Königshütte i Schlesien ... 30 000
Witkowitz i Mähren................. 100 000
Hemixem vid Antwerpen ... 70 000
United Alkali Co., 3 fabriker . 150 000
Tharsis m. fl. engelska verk . . 300 000
Helsingborgs Kopparverk ... 80 000
Natrona Penn. U. S. A. . . 75 000 (?)
m. fl.
Kisen från Sulitelma grufvor
distribueras på samma sätt till ett stort antal
fabriker, speciellt sulfitfabriker uti södra
Norge och västra Sverige samt
svafvel-syrefabriker i Danmark och södra Sverige,
hvarefter bränderna transporteras till
Helsingborgs Kopparverk för att
extraheras.
Den ekonomiska fördelen af ordnandet
af en dylik stordrift ligger ju i öppen
dag mot de sätt att bearbeta bränderna,
som förut praktiserades, då hvar
kiskonsument hade sitt eget extraktionsverk,
och därför har man ju alltmera ordnadt
sig enligt denna princip.
Förtjänsten af den rationella
organisationen af distribueringen af Sulitelma
kiserna tilkommer i hög grad den norske
ingeniøren Dorenfelt.
Öfriga norska kiser torde till allra
största delen exporteras, hufvudsakligen till
England, Tyskland och Belgien, där de
sedan extraheras på ofvan omtalade
kopparverk.
Kopparhalten i de norska kiserna
håller sig vanligen mellan 1 och 4 °/o. Uti
de pyritiska malmerna äro oftast
samtliga metaller bundna vid svafvel.
Vid afrostning af svafvel i
svafvelkisen kvarstannar nästan allt järnet
såsom äfven i utspädda syror olöslig
järnoxid och den resterande malmen
kommer att hålla 60—65 °/o järn efter
extraktionen.
Kopparextraktionen medelst klorerande
röstning kan delas uti 4 hufvudprocesser:
krossning jämte blandning med salt,
röstning, läkning samt cementering.
Härtill ansluta sig vissa processer för
raffinering av den utvunna kopparn, för
upp-arbetning af affallet, »purple-oren«, samt
för utvinnande af vissa biprodukter,
såsom silfver, zink m. m.
För att röstningen skall kunna utföras
är det nödvändigt, att malmen blandas
intimt med koksalt och för öfrigt
förefinnes i ett finpulveriseradt tillstånd, så
att reaktionen kan blifva så jämn och
fullständig som möjligt.
För utförande af krossningen och
blandningen har man nu tillgodogjort sig
teknikens framsteg på detta område med
de modifikationer, som varit nödvändiga
och denna del af processen kan numera
utföras så godt som fullständigt
automatiskt, hvarvid man jämväl bör sörja för,
att råmaterialerna automatisk tillföras
och den krossade blandningen automatiskt
bortföres från krosstationen och tillföres
ugnsaf delningen.
En klorerande röstning tillgår sålunda,
att den på ofvannämnda sätt förberedda
blandningen, som håller 8—15 °/0
koksalt och några procent svafvel samt de
metaller, som skola tilgodogöras,
nämligen koppar, zink, silfver etc., rostas i
ugn vid måttlig temperatur och lufttill
trä de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
