Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 5. 1. februar 1929 - Utvecklingen på gjuteriteknikens område under de senare åren, av Sixen Nilsson (avsl.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER DE SENARE ÅREN
Av ingeniør Sixten Nilsson.
Man har på de senare åren också börjat att
använda gjutjärnslegeringer med mera sällsynta metaller
såsom Nickel, Krom, Vanadin, Titan m. fl. Med dessa
kan man förändra gjutjärnets egenskaper högst väsent
ligt. Nickel har sålunda förmåga att öka segheten, slit
styrkan och bearbetbarheten. Nickel och krom tillsalm
mans öka hållfasthet och seghet samt minska oxidation
vid höga temperaturer. Vid större mängder exempelvis
4,7 % Ni och Q,70 % Cr uppnås mycket stor hårdhet,
580 Brinell. Ökas Nickeln över 15%, minskas hård
heten, järnet blir segt och mycket korrosionsbeständigt.
Inlegering av vanadin synes av allt att döma att
medföra gynnsamlma resultat. Då tillverkning av Va
haltigt järn upptagits av Christiania Spigerverk, är
resultaten med detta legeringsämne av särskilt intresse.
På Teknologisk Institutt har utförts en serie undersök
ningar just beträffande denna sak. Undersökningarna
utgick ifrån det kända förhållandet att Va-tillsättning
till stål visat sig gynnsåmt. Då et perlitiskt gjutjärn
till sin struktur nära överensstämmer med stål, ligger
det nära till hands att tänka sig, att Va även borde ha
gynnsam inverkan på sådant gjutjärn. Man beslöt
därför att framställa ett perlitiskt gjutjärn och att un
dersöka i vad mån dettas egenskaper förändrades genom
tillsatser av Va-järn. Tillsättningarna gjordes så, att de
övriga legeringsämnena höllos så nära lika med utgångs
materialet som möjligt. Utgångsmaterialets struktur fram
går av bilderna 14 og 15. Vid 33% tillsättning erhölls
ett järn, vars struktur visas i bilderna 16, 17 och 18.
Verkan på grafitens utbildning är skarpt framträdande
och ävenledes på perliten. Under det att perliten hos
Lanz’s Perlit är väl skjönjbar redan vid 400 ggrs för
storing, måste man tillgripa 700 ggrs förstöring för att
få den upplöst i det Va-haltiga materialet.
Trots en ökning i den totala kolhalten kunde en
hållfasthetsökning på från 7 till 20 % noteras. Några
försök för att utröna materialets utmattningshållfasthet
synes peka emot en mycket avsevärd ökning. Antalet
prov var emellertid alltför litet för att man skall kunna
uttala sig med full bestämdhet. En kompletterande
undersökning planeras därför. Den metallografiska un
dersökningen synes dock berättiga till det uttalandet,
att materialet på grund av sin finkornighet måste lämpa
sig särdeles väl för en hel del ändamål. För kokill
härdade valsar har det redan fått använding och resul
taten äro mycket tilfredsställande. För de gjuterier, som
ej ha elektrisk ugn, utgör inlegerandet av Va-järn en
utväg att erhålla ett gjutjärn med finfördelad grafit och
hög hållfasthet. Därvid måste givetvis kisel och kol
hållas vid halter som passa för godstjockleken.
En del gjuterier ha haft svårigheter med detta järn
men dessa kunna helt skrivas på det förhållandet, att
ifrågavarande firmor ej förstått att blanda järnet. Va
järnet har nämligen mycket hög C-halt och denna leder
til s. k. garskumsgrafitbildning. De som ej känna detta
fenomen och förstå att ändra sin blandning därefter
UTVECKLINGEN PÅ GJUTERITEKNIKENS OMRÅDE
Foredrag i N. 1. F. Oslo avdeling den 16. november 1928. (Avslutning fra nr. 3, side 39.)
fälla omdömet, att järnet är orent, vilket är alldeles
felaktigt. Et märkligt förhållande är att man vid till
sättningar av detta järn kan erhålla ett starkt järn,
trots att kolhalten är hög och, att järnet /icke har tendens
att suga, som annat starkt gjutjärn gör. En blandning
av 50 % Spigerverksjärn med 0,8 % Si och 50 % spis
skrot, som således får i det närmaste 4 % .kol och 1,7 % Si
hade en hållfasthet på 38 kg/mm2 vid 10 nfm nedböjning.
Järnet har ingen tendens att suga, tvärtom visa tackor
som gjutas i öppen sand en ganska starkt konvexyta, se
fig. 19.
Till följd av den relativt låga kolhalten och den där
med sammanhängande obetydliga grafitmängden blir
krympningen hos kvalitetsgodset eljest större än hos
vanligt mjukt gjutjärn. Detta förhållande och därmed
sammanhängande ting måste herrar konstruktörer göra
klart för sig. Med stark krympning följer stark tendens
till sugningar, d. v. s. till sådana håligheter i godset,
som äro en direkt följd av att metallen vid stelningen
minskar sin volym. Att kalla sådana håligheter för «gjut
mästareboställe» är icke riktigt, konstruktören har lagt
grunden, och han har i många tilfällen gjort det så, att
det icke finnes möjligheter att få något, felfritt gods.
Ju starkare krympning en metallegering har, desto
värre är den att gjuta. Svårigheterna framträda särskilt
i konstruktioner med godsanhopningar och tvära över
gånger eller i sådana som tyskarna kalla «sperrige».
Hit kunna vi exempelvis räkna svänghjul,, remskiivor,
kugghjul, järnfönster. Det är en ytterligt svår uppgift att
gjuta sådant gods av kol- och kiselfattigt gjutjärn. Till
följd av den starka krympningen kunna de kvarblivande
gjutspänningarna vara så stora, att en helt obetydlig
yttre belastning kan vara tillräcklig för att framkalla
brott. När en remskiva efter gjutningen visar sig ha
spruckna armar, har gjuteriet gjutit den med för starkt
järn. Det låter som en paradox. Skall en remskiva eller
liknande gjutas med ett starkt järn, ett som är kol- och
kiselfattigt, måste först konstruktören ta hänsyn härtill
och sedan måste gjuteriet vidtaga alldeles speciella åt
gärder för att få godset icke blott helt utan så s/pän
ningsfritt som möjligt.
Det gäller detsamma om maskindelar som skola vara
absolut täta. Att erhålla ett gods fritt från sugningar,
då legeringen skall ha stor hållfasthet, är ett problerp,
för vars lösning fordras intimt samarbete mellan kon
struktör och gjuteritekniker. Utvecklingen har också gått
i den riktningen. Flera firmor ha insett betydelsen av
sådant samarbete. Viktigare konstruktioner underkastas
sålunda en ingående granskning av gjuteritekniskt sak
kunnig person innan modellen utföres. Av egen erfaren
het vet jag att därigenom många «bom»-gjutningar und
vikits eller att gjutningen kunnat utföras säkrare och
billigare.
Ett konkret exempel från min egen praktik. För
moderniseringen av ett gjuteri, som förses med trans
portanordningar i amerikansk stil för formar och sand
44 T E K N I S K U K E B L A D Nr. 5-1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
