Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 20. 25. juli 1931 - Ordnandet av teknologernas och de unga ingenjörernes praktikfråga, av Hjamlar S. Schlutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att komma i intim kontakt med arbetaren, varigenom han
kan såtta sig in i och få förståelse för dennes stråvanden
och önskemål, en sak som kan bliva av stor betydelse för
honom sjålv, sårskilt om han en dag får såsom arbetsledare
med arbetarna-
att göra. !
Allt detta har också redan långe varit ett erkånt faktum.
Vissa praktikfordringar hava dårför stipulerats för de in
trådessökande vid de tekniska låroanstalterna. -Så t. ex.
fordras 3 månaders praktik för intråde vid de tekniska
gymnasierna, 6 månader för Tekniska Högskolan, (varav
dock 3 kunna fullgöras under sommarferierna före tredje
årskursen) och 24 månader för intråde vid de tekniska fack
skolorna. ;
Någon brist på praktikfordringar har sålunda icke före
kommit, men dåremot hava så gott som inga åtgårder vid
tagits för att förskaffa de unga ingenjørsaspiranterna den
erforderliga praktiken. Var och en har i regel fått ordna
den saken själv, så gott han kunnat, vilket vanligen skett
på så sätt, att han tillskrivit ett antal olika firmor, varefter
han i bästa fall från nogon av dessa erhållit ett tillmötes
gående svar. I vidrigaste fall har han nödgats anhålla hos
skolöverstyrelsen om dispens från verkstadsparktiken.
Det är givet, att denna brist på organisation icke blott
medfört en hel del skriverier och onödigt besvär för de
praktiksökande själva, utan även i väsentlig grad förhindrat
att praktiken ordnats efter rationella grunder.
» För att söka bot för detta. missförhållande har praktik
frågan tagits upp till behandling av Svenska Teknolog
föreningen. |
Vid diskussionen rörande denna fråga vid årsmötet i
Malmö framgick, att pappersindustrien, bryggerierna och
”tegelmästareföreningen ordnat praktikfrågan på ett till
fredsställande sätt, men inom den mekaniska och elektriska
industrien var det endast Asea, som hade ordnat praktik
frågan på ett rationellt sått för sina ingenjörselever. Som
Aseas elevkurser vål kunna tjåna som förebild vid ordnandet
av dylika kurser åven på andra håll, torde-det vara av in
tresse, att något nårmare undersöka, huru dessa kurser an
ordnats. |
Ett elektrisk företag som Asea, vars verksamhet till stor
del omfattar tillverkning och försäljning av speciellt fabrikat,
utförandet av elektriska anläggningar, banelektrifieringar
an. m. har i hög grad behov av en sårskilt stor personal av
vältränad teknici, troligen större än vad förhållandet är
inom de flesta andra industrier. Exempelvis finnes det på
Aseas tillverkningsavdeling för vart tusental arbetare
ej mindre ån 230 månadsavlönade tjånstemån, såsom in
genjörer, ritare, arbetsledare, kalkylatorer och specifika
törer, vartill kommer -ett mindre antal maskinskriver
skor m. fl. ’ n l /
- Även Aseas försåljningsorganisation, vilken med sina
maskor som ett nåt omspånner så gott som hela jordklodet,
måste med nödvendighetsluka en mycket stor teknisk per
sonal. Särskilt måste de utländska representanterna hava
en gedigen teoretisk och praktisk utbildning, då ju dessa
i regel åro hånvisade endast till sig sjålva, vare sig det gåller
att låmna förslag eller offerter eller att utföra installationer,
reparationer eller dylikt. , !
Inom en så pass stor tjånstemannakår måste tydligen
vakanser ej så sållan uppstå. Hårav följer att det ochså
måste förefinnes ett ständigt återkommande behov på prak
tiskt utbildade unga ingenjörer, helst något.så när innsatta
i bolagets tillverkning och organisation.
Kravet på ett effektivt ordnande av rekryteringsfrågan
gjorde sg också tidigt gällande, och redan 1905 anordnades
på Direktör Edströms initiativ Aseas praktiska utbildnings
kurs för elektromekaniska ingenjörer.
Denna kurs innefatta ej endast vanligt verkstadsarbete
för att fylla den tekniska läroanstaltens praktikfordringar,
utan även arbete i provrum, på beräknings- eller konstruk
tionskontor och på försäljningsavdelningen, allt planlagt
så att eleven efter slutad kurs har bibringats en sådan ut
bildning, som kvalificerar honom för den befattning, som
hållits i beredskap för honom. Kursen (eller kurserna) är
därför’ uppdelad i två avdelningar, av vilken den första,
som omfattar vanligt verkstadsarbete, är avsedd att full
göras före inträdet i den tekniska låroanstalten, och den
andra, som omfattar provrums- och kontorsarbete, kan
fullgöras först efter ingenjörsexamen. :
Under tjänstgöringen
i första avdelningen, som omfattar
en tid av 10 månader för högskoleingenjörer och 24 månader
för fackskoleingenjörer, får sålunda eleven enligt uppgjord
plan deltaga i arbetet på fyra eller fem olika verkstads
avdelningar, exempelvis gjuteri, modellverkstad, mekanisk
avdelning, elektrisk avdelning och maskinuppsättningsav
delning, så att han får en allsidig praktisk utbildning och
en god kännedom om Aseas fabrikat. e
Tjånstgöringen i andra avdelningen, som omfattar en
tidrymd av 12 månader, år i regel lagd så, att eleven får ar
beta en eller två månader i vart och ett av bolagets fyra
olika provrum, tre månader på ritkontoret och återstoden
på någon affårsavdelning. Men den kan givetvis efter behov
åndras så att, om eleven visar sårskild böjelse eller anlag
för en viss framtida befattning, den lågges så, att den kan
giva honom den båsta möjliga tråning för denna befattning.
Första såvål som andra avdelningen år avsedd att full
göras i en följd. Dock kan tjånstledighet beviljas elev i
första avdelningen för studier, så att denna del av kursen
skall kunna fullgöras under skolferierna. Lönen ti eleven
i första avdelingen utgår i form av timpenning eller ackord,
och till dem i andra avdelningen som månadslön.
För intråde i kursen erfordras att eleven genom kontrakt
binder sig att fullgöra kursen i hela dess utstråkning och
att vid kursens slut i första hand erbjuda sina tjånster till
bolaget. Som såkerhet för kontraktets fullgörande depo
neras ett visst belopp, som återbördas vid kursens slut.
Av den under de sista åren fårdigutbildade ingenjörerna
hava 34 % fått plats på affårsavdelningen, 12 % vid för
såljningen i utlandet, 29 % på tillverkningsavdelningen,
9 % vid svenska dotterbolag och 16 % lämnat företaget.
Ingenjörselevernas egen uppfattning om kursen torde
båst belysas av ett citat ur ett brev från en f. d. elev, som
tagit anstållning på annat håll: ,,Slutligen vill jag framföra
min tacksamhet för den tid jag haft nöjet och fördelen att
tillbringa vid Asea. Trots enstaka perioder av enformigt
arbete ger nog elevkursens andra avdelning den största och
mångsidigaste utbildning, som det år möjligt att inhåmta
under ett år.”
Vad Asea betråffar har elevkursen, denna aldrig sinande
kålla av friskt blod, varit av den största betydelse för bo
laget, sårskilt under den period av kraftig expansion, som
bolaget under sista åren genomgått. |
Det vore tydligen
i högsta grad önskvårt om teknolo
gernas och de unga ingenjörernas praktikfråga kun.
e an
ordnas på ett i det stora hela liknande sätt. Vid större före
tag kunde detta lätt nog låta sig ordnas. Mindre närbe
släktade företag kunde klubba sig tillsammans (liksom
pappersbruken) och hava en gemensam kurs för sina elever.
Det hela skulle dock organiseras och skötas från en central
byrå, dit ingenjöraspiranterna kunde vända sig för att er-
MDN A K e
ä&i&’ V *’*( Kä?»&g** Ä*?&å&e&f?—f*f&?* MI N ANA
FENSRS O SRSSASESS ASTFA SR Ea ir eda :
AKE A Ö 3 S T
A A R ar a r
*%*W*ærw SSY Neb ie e
R R S S SuAr N
E
R R TSR ASAR
SA RM T
*.*’»xi "ä A A T T
xvx**(x*’ä:r?’i*"* ;:*’*Åe;*: a "*’*?&å&?&’åä’;—”(:A
MS RNN Y - ER A
VR e
P x?&*—iwsxzz å o RRR AS A S ARR arr ar ad
**åi*äfz”å**å*i A b SAN R Aad
FÖRGH SSASRS I A 2 a E
P SS S 5 K Æ 0 000 RE E]
KJ R BP 0 A d :
FERESFO AEE SKRNSSSSSINSR n ET 0000SSA SRR Ea oSi Na :
R o A eSEO ET ET SE
A
D o A A R I o a
F
AE E
At/ E A
A RR SS en br geR ver
RR A V
KS VR nad E g
*:,A*& A å*;ézxz—’,; J
SØ ASS DS Se Ar
FIR T R i — A
Ae T A
Xx".’*m*i”x»” S ÖÄMQ M S S
O SAS EE n Saa R IRESS
S SISa SSE SRSRR 0ve oa a
E V E
(5;3&*”*&;&*, A *-*g’»i**.— NSe : M ;g;.;ze I
A A S . A en AN
,EE R L AR. F G A
T
STR
T E ER RR ROMYSSA tA
SEE R SOS ST na N RLra VEra ga DIE AR a
R *XK—*;”,%* FSEE g2E N N A R
SP A BA
V r ö R A
AAR q o TESE SSS A
GL
ÖR %*ä»g_; ör R B
SMSa a n
s»»%å&g—ä&g&e? Å RR E RSSS ARa RÖE SR eAå d
H BR R
KE A A Na ANA se gka ap da
J 5 L K » Såad
UEE : ä Se SE esr ab ia E S N
S ön 4 ADM Ä A sda h AE tN
_%?%:’”)* A Sa - - lin Td PO N
. Ä Æ Å p AS ES Möd R
ASbS- o sk Å
i LRDd er N T MOÖCA Lö er Vaar . å
.V A 0U E PE SEE A
i SD LLA : i
Ingeniør Hjalmar Schu tz.
232 TEKNISK UKEBLAD Nr. 20 - 1931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
