Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höstbref från Sandhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tröst och förnöjelse under hennes reflexioner öfver
lifvets njugghet, hade nu under sitt lock
ingenting lockande; och den lilla blanka kaffepannan,
som hon brukade kalla for ”lilla Brunstedt”,
och hvilken i åratal utgjort hennes käraste möbel
och en fagnad för ögon, öron och alla lemmar,
förnuft och alla sinnen, stod nu obrukbar, sedan
grädd-underhållet af ett oblidt öde blifvit så
oförmodadt indraget. Hennes sorg var så
mycket större, som hon i sin fattigdom icke egde
det ringaste hopp att kunna förskaffa sig en get
igen. Och hvad är ett lif utan hopp — och en
fattig gumma i skärgården utan get!
”Men då nöden är störst, är hjelpen när-
mast.”
En jovialisk öfveruppsyningsman fattades af
den välvilliga tanken att hjelpa gumman Lisa.
Han klädde sig i svart frack, hvit halsduk, satte
krusflor kring sin halmhatt och företog en
humoristisk vandring omkring till alla härvarande
badgäster med sin pappersrulle under armen,
innehållande notifikation om dödsfallet samt en
vänlig uppmaning att hjelpa Lisa ur bedröfvelsen
och göra hennes gamla hjerta gladt och återstäldt
till den instundande midsommarshelgen.
Uppmaningen var affattad i följande poetiska ordalag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
