Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höstbref från Sandhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
roar sig i stället med att klia hornen emot min
mangelbods-vägg. Det kunde han låta bli, ty
han skafver af färgen. Han tycks ej ha sinne
för målning och troligen lika litet för de sköna
konsterna i allmänhet. Vore det icke synd att
sätta öknamn äfven på en bock, skulle jag kalla
honom Bodell, efter han skafver på min bod.
Men nu aflägsnar sig geten — kanske stött
öfver mitt ringa deltagande for hennes unga bock,
eller sannolikare derför att hon anar oväder och
vill sätta sin person i säkerhet, innan mörkret
inbryter. Lika godt! god natt, Anna Stina!
En liten strof ännu skulle jag vilja
förtälja om en get, medan jag kommer i håg, och
efter yrvädret ännu ej börjat:
För några år sedan lefde här på stället en
gammal gumma, som hette Lisa. Hon hade en get,
som var hennes glädje, och som, till erkänsla för
den moderliga omvårdnad hon rönte som barn i
huset, skänkte henne dagligen både mjölk och
kaffegrädde. Men en natt dog geten. Gumman
Lisa var otröstlig. Jag kan ej beskrifva hennes
bedröfvelse utan att låna ord af Vitalis:
”Hon åt ej, drack ej, sof ej, och gjorde ej
sitt tarf.”
Sjelfva snusdosan, som annars var hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
