Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teosofien såsom kulturfaktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tror för den skull, att uppfattningen af det individuella lifvets
syfte och mening är den väsentliga proberstenen för
bedömandet, om och i kvad mån en världsåskådning, en s. k. andlig
rörelse, är en sann kulturfaktor. För att med anknytning till
nutidens förhållanden äga någon utgångspunkt i nyss påpekade
afseende, vill jag till att börja med därutinnan jämföra
teosofien med de två mest gängse och typiska, hvarandra i viss
mån bekämpande världsåskådningarna: materialismen och den
ortodoxa kristendomen.
På frågan om det individuella lifvets mening svarar
materialisten: »Enär din tillvaro slocknar i döden för evigt, kan
meningen med lifvet ej vara någon annan än den, att du däraf
skall skickligt utpressa åt dig det största möjliga mått af glädje
och njutning. I alla fall är du en dåre, om du ej handlar
efter denna kloka regel.»
Den ortodoxe åter, som äfven han tror på blott ett enda
jordelif, hvars mening och syfte emellertid är evig salighet eller
osalighet, beroende af, huruvida man i dödsstunden omfattat
en viss religiös tro eller ej, kan visserligen, om hans tro är
lefvande, vara en god och välgörande människa. Men han
anser sin vistelse här på jorden såsom en tillfällig landsflykt,
efter hvars afslutande kan skall ingå i en från denna världen
och från den större, förbannade delen af släktet helt afskild
värld af evig lycksalighet. Det är gifvet, att en sådan
uppfattning måste hos den ortodoxt kristne, för så vidt han är
konsekvent, förlama intresset att med lif ock lust ingripa i
kulturarbetet här på jorden.
Teosofen däremot anser sig skola komma åter och åter till
jorden för att under en följd af jordelif i skiftande förhållanden
af med- och motgång inhämta erfarenhet, tills han helt lärt
sig alla jordelifvets läxor och ärligt fullgjort alla sina uppgifter.
Därför måste hans intresse för kulturens främjande vara af
väsentligen annan art och vida mäktigare än de båda
förstnämndes. Han vet, att, om än eller just därför att det närvarande
lifvet är så kort, en omutlig rättvisa skall insätta honom i ett
nytt jordelif, på det kan må komma i tillfälle att fortsätta sin
utveckling och taga vid just där kan denna gången slutade,
d. v. s. å nyo taga i tu med de uppgifter kan lämnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
