Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skeppsbyggarlära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
middagden gjorde visit hos grefvinnan Taube, att
frambära mina föräldrars vördsamma kompliment och sedan
in till grefvarne. Gref Diedrich, som är äldsta barnet,
var löjtnant vid amiralitetet, ehuru ej mer än 21 år
gammal, gref Edvard, som skulle bli min kamerat, 3
månader yngre än jag, var konstapel, och vi lierade straxt
bekantskap. ;
Den 6 april blef jag om morgonen uti
dagsverkskontoret inskrifven som esping byggare med 12 styfver
dagspenning, och dagen därpå öfverlämnade
byggmästaren mig under en gammal beskedelig kvartersmans
undervisning ned uti espingsboden, där kvartersman
fader Jöns lämnade mig nyckelen till en kista, han kallade
verkfat, där jag fannt yxor, sågar, huggjärn, höflar och
allehanda timmermansredskap, och viste han mig, att
den tumstocken och passaren, som sutto tillsammans uti
en slida, voro de instrumenter, jag som timmerman
aldrig borde vara förutan. Gubben gaf mig då yxan i hand
och viste, huru jag skulle hantera den vid ett eketräds
afhuggande, som väl var 12 tum i fyrkant, som blef mitt
första arbete. Som gosse på landet uppfödd, där man,
ehuruväl olofvandes, ofta försökt hugga ved, var jag ej
alldeles ovan vid yxan, så att gubben, som stod bredvid
mig, berömde min applikation, men knappt var hälften
af stocken skörd förr än ryggen ömmade och händerna
svedo. Min kvartersman, som detta märkte, bad mig
hvila en stund, som gjorde rätt godt, hvarefter
frukosttimman inföll. Men åter till arbetet! Min ambition att
om middagen ej låta märka, hvad händer och rygg led,
kostade på, och eftermiddagen, ehuru fader Jöns med
hvilostunder soulagerade mig, blef ganska lång till
afringningen kl. 6, att jag om aftonen mer trött än
hungrig längtade till sängs.
Oaktadt att min kvartersman mycket menagerade
mig, hände det, att mina händer af yxskaftet blefvo
fulla med blodblåsor, som gjorde mig en horribel pina,
medan jag ville med karlavulenhet cachera mina plågor.
Men en söndagsmiddag, då jag blef befalld äta hos
amiralen, och grefvinnan fick se, det jag knappt kunde
hantera sked och gaffel, måste jag visa mina händer,
hvar
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
