Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skeppsbyggarlära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom på mig, som stod på min post vid aktertåget,
småskrattade och talte om mig, ehuru jag ej kunde höra
allt. Jag framkallades, då det blef att mätas emot min
farbroder, som var mycket kortare än jag, då hans
majestät med en glad min allernådigst berömde min
oförtrutenhet att arbeta som timmerman, ehuru jag ej ärnat
blifva byggmästare. Konungen med dess svit gick
tillbakars upp till slottet, dit byggmästar Falck befalltes
följa med. Echaloupen aflämnades till en skeppare från
kongl. jaktvarfvet, och vi gingo hem.
Mina kamrater tycktes misslynta, emedan de
förmodeligen väntat någon drickspenning, hvaröfver jag
reprocherade dem. Men då vår mentor om middagen
hemkom och i vår närvaro uppviste 50 blanka dukater,
dem han fått i present för echaloupen, blefvo de ännu
flatare. Fru Falcks glädje kan jag ej beskrifva, ty ett
stort hushåld med ringa lön gjorde en sådan present
respektabel i ett hus, där all knapphet syntes. Glädjen
vistes äfven däruti, att rhenskt vin hämtades och vi
drucko konungens skål.
Amiralen, som strax efter middagen hemkom,
berättade byggmästaren, att konungen befallt dess 4 disciplars
dagspenning ökas till 24 styfver, hvilken nya inkomst
ansenligen förbättrade deras villkor. Ty den tiden lefdes
ej annorlunda, än att vår mat om dagen var med 24
styfver betald.
Nu employerades vi som timmermän på nya 60
kanonskeppet, där vi fingo vid våra afdelta arbeten hvar
sin gammal erfaren och beskedelig timmerman till
handledare. Men en dag, då jag sligtade med skarfyxan på
en insatt upplänga, hände den olyckan, att yxan slant
och jag fick öfver vänstra benpipan ett elakt hugg, som
i anseende till den myckna bloden satte alla mina i alarm.
Och ehuru fältskären Kranert straxt hämtades att
förbinda mig, fick jag 8 dagar hålla mig stilla. Detta blef
strax rapporteradt till grefvinnan, som själf kom upp till
mig, med outsägelig ömhet beklagade, och trodde att
såret var farligt, ehuru Kranert försäkrade, att ingen fara
vore om benet, men att det kunde draga något på tiden
innan det blef läkt, emedan hinnan på benet var litet
ska
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
