Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från sjöofficersskolorna. Officersexamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man, kammarherren Mengden och bergsrådet
Benzelstjerna, som du alla känner.” — ”Det är ändå ej mer
än 16.” — ”Känner icke du öfversten Klinkowström och
Hampus Mörner? Bjud dem. Alltid råkar du sedan ett
par af dina kända, som kunna vara i detta sällskap. Axel
Sparre är ju din gamla Upsalakamrat, likaså
kammarherren Hildebrand, och då har du ditt börd fullt.”
Jag följde min fabrors befallning, skickade straxt
Poisson att bjuda dem och gick till Riddarhustorget, ifall
jag skulle råka någon af de, jag ville hafva, och träffade
där korpralen vid drabanterna Hampus Mörner och
öfversten Mauritz Klinkowström, och fick deras löfte.
Denna anstalt att få gäster brydde mig mera än en hel stor
masts uträkning, men jag blef glad, då min dräng kom
och berättade, det de alla lofvat, och de som ej voro
hemma, i fall de ej kommo, sade deras betjäning, att jag
skulle få svar.
Torsdags middagen lät jag komma en hyrvagn,
hvarmed byggmästar Falck följde mig till
Stallmästaregården, att emottaga mina främmande, som alla kommo kl.
mot I. Vi blefvo pro dignitate serverade med allt hvad
rart fannts, och Erland Broman åtog sig värdskapet, så
att efter den tidens bruk alla voro vid muntert humör.
Men archiebischoffen, som var en nyss införd och rar
dryck, behagade så väl, att herrarne, i synnerhet
riksrådet Sparre och stallmästar Wibel, som de starkaste,
forcerade de andra och 2:ne stora bålar till slut tömdes,
och gubbarne ganska. glada gjorde mig mycken heder.
Då riksrådet Sparre kl. 5 for bort med ett halft rus,
formerades åtskilliga partier i synnerhet quinze, men
jag som värd drog mig ifrån allt spel, dock intresserade
med Steern vid quinzebordet, hvilket, ehuru det gick
häftigt, ej gjorde vår skada större, än 13 dukater till
mans. Och jag måste ändå, att komplettera min
hedersdag, gifva dem supé till aftonen, hvilket allt, ehuru
ståteligen serveradt, ej kostade mera för hela dagen än 714
dir k:mt, det jag straxt betalte de resterande 114 dlr och
ganska nöjd for kl. 12 hem. Falcken, som hade litet rus,
moraliserade under hemresan öfver denna depens, som
han trodde ej skulle behaga mina föräldrar. Men jag
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
