Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lissabons societet och hof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
otrolig arbetsam, och vill känna allt i dess rike. Don
Diego har därföre utom sitt ämbete säte och stämma i
alla konseljer, där han mottager konseljens mening till
konungens föredragande, och håller därföre ofta juntas
eller de smärre konseljer hemma hos sig. Således är han
så sysselsatt både för- och eftermiddagar hos konungen,
att han nästan aldrig kan gifva någon audiens. Men som
det är den charmantaste och affablaste människovän, så
är vid hans dörr en otrolig mängd af folk, då han
passerar den långa korridoren och flera rum mellan sina
och konungens rum, där hvar och en söker under det
han går få tala vid honom om sina affärer, hvartill han
med all politess lämnar sin tid. Han talar med dem,
som gå omkring honom, han prevenerar de längre bort
stående, han hviskar och ropar till sig dem, han säger
hvars affärer äro afgjorda och är således utaf hela riket
obeskrifligen älskad. De, som då fått svar, gå sin väg.
Men ehuru han ordinärt är 3 timmar före och efter
middagen inne hos konungen, beledsagades han med en lika
Kortege tillbakars, och är det obegripligt att med en så
dagelig fatigue konservera ett charmant humör, som
intager alla människor.
Vi fördes genom en lönntrappa upp till denna herre
uti superba rum med ganska liten betjäning, utom
några sekreterare, som sutto vid sina bord uti ett rum,
därifrån en följde oss uti yttre förmaket, därifrån en
kammartjänare förde oss genom 2:ne stora rum till don
Diegos kabinett, och anmälte i det samma han öppnade
dörren. Herren steg upp utur sin stol från ett bord fullt
med papper och med en obeskriflig vänlighet emottog
min presentation, talte väl fransyska, och jag — utaf
eget motiv titulerade honom excellens, som med en
liten leende min antogs, och befallde mig tillika med
grefven sitta uti soffan, så han uti sin stol en lång stund
resonerade om min resa, min längd, och om jag vore
son eller brorson till statssekreterare Cedercreutz.
Sedan frågade han efter senatoren Horn, om han är
gammal herre, då jag talte om honom och om kongl. hofvet
och tycktes roa honom, emedan han en god halftimma
uppehöll sig med frågor och svar, och då vi gingo bort,
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
