Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Portugisiska damer och dansöser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade mig sedan utur danssalen och satte mig vid ett
annat whistparti, att få närmare kundskap, dit Hollerness
äfven kom, och vi satte oss 4 part, där våra reflexioner
öfver damerna gjordes och hvaraf jag lärde känna hans
mindre diskreta karaktär på könets chapitre. Ty han
, berättade mig sina små fortunor utan att cachera
nam
nen, hvaröfver jag haslerande moraliserade honom och
tillade, att det här i landet vore ganska farligt yppa den
minsta intrigue d’amour, emedan könet här mer än
annorstädes äro grymma i deras revanche, det han som ung
rik engelsman ej trodde betyda något. Emedlertid hörde
jag af honom ett par narraktiga historier, som gaf mig
nog uppmärksamhet till utforskande. Vi talte sedan om
hofvet, om våra resor och om lefnadssättet här i landet,
men jag lät honom aldrig märka de liaisoner jag hade
med hoffolket, ehuru han beklagade Sig, det ingen annan
societet här fanns än bland de handlande och le corps
diplomatique. Därefter gingo vi åter ut och dansade till
kl. 10, då donna Victoria frågade, om jag ville supera
med henne. — ”Ämnar ni, min nådiga, fara hem?” —
”Nej, jag bjuder er här som främmande, ty inrättningen
är sådan, att en främmande kavaljer uti denna societet
första gången bjudes af en dam, och vi äta här rätt
artigt med liten kostnad.” Jag förde då min dam på
andra sidan, där vi vid ett bord af 36 kuvert togo vår
plats och jag såg i 2:ne rum innanför lika stora bord
serverade. Som bordet var stort, och kanske intet alla
med hvarandra kända, dessutom utaf flera nationer och
tungomål, så blef konversationen endast inom våra
grannar, ehuru ej så munter som deras supéer vanligen voro.
Andra morgonen föresatte jag mig att hädanefter
ifrån 11 till I förmiddagen och från 4 till 7
eftermiddagen, som voro de enda timmar jag hela dagen kunde
disponera, att promenera och göra mig underrättad om
stadens märkvärdigheter, till hvilkas närmare utredande
och betydelser jag ville nyttja min språkmästare, som
jag märkte hade mycken insikt i portugisiska historien.
Det första märkvärdiga jag fannt var Marie
bebådelse den 2 juli, hvilken jag bevistade uti konungens
kapell, eller den så kallade Patriarkalen. Arkitekturen af
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
