Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På slottet Aveiro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en steg till häst, fruntimren lika som vi gränsle, och
de andra uti kalecher, ty grefvinnan Eriserias var uti
den situation, att hon ej vågade rida, och gjorde således
madame Rosali och Maria Santini sällskap uti kalech.
Ungefär */s mil fran slottet togo vi af utur stora alléen
upp till vinbergen, dar alla stego utaf och vi delte oss i
6 partier med hvar sin jägare och hund, då markisinnan
Lorena blef hos mig, och knappt voro vi 200 steg från
hästarne, förr än hunden stod, då jag bad markisinnan
vara tillreds att skjuta, och när hunden stötte upp, fick
jag se hennes färdighet att skjuta i flykten, och fällde
hon en, den hunden straxt bar till henne. Som jag aldrig
kunnat föreställa mig, att en så stor myckenhet af kullar
skulle inom så kort distans finnas, stod jag i början och
såg mig kring med förundran, att inom en distans af
7 å 800 alnar flockar uppkördes, och hönsen voro oaktadt
de täta smällarna så tama, att de knappt flögo 50 steg,
förr än de slogo ned, och deras tunga flykt — mot
rapphönsen i Sverige — gaf skyttarna goda skott.
Markisinnan, som var het att få skjuta, undrade på mig, att jag
ej ännu skjutit något skott, ehuru tre differenta kullar
gått mig förbi. Men i detsamma kom en vaktel,
uppkörd af ett annat parti, den jag sköt ned. — ”Ack, min
vän, det var ett superbt skott,” sade markisinnan. — ”Ja,
min nådigaste, ju kvickare flykt dess agreablare skott,”
det hon efter vanligheten tournerade uti ekivok, och
sade: ”Det skottet gör ni ej två gånger en suite.” —
”Om tillfälle gifves, min nådigaste, så tror jag mig ej
mankera fyra en suite. Hvad vill ni parera?” — ”Jag
parera aldrig mot omdjeligheter.” Emedlertid gaf
jägaren mig min bössa laddad, och vi hade ej gått många
steg förr än hunden stod, då jägaren sade, att det är en
vaktel. ”Hvad vill nu ers nåd parera, att det är min,
då den stötes upp?” — ”Var ej säker, ty denna vakteln
kommer kanske ej i den direktion ni väntar,” och vi
haslerade att bägge skjuta på en gång, det hon ingick, men
sade, att om hon träffar ett lyckligt skott, är hon därom
så jaloux, att hon ej riskerar det andra, ännu mindre
tredje och fjärde i fruktan att ej kunna hålla sitt rykte,
ty hon är ej säker på flera skott en suite. Hunden stötte
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
