Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Haags stora värld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
före klockslaget. Emellan Haarlem och Amsterdam går
hvarje timma en treck-scheuit, men till Leyden afgå
endast 2 scheuiter före och 2 efter middagen.
Som leydska scheuiten skulle kl. 10 afgå, hade jag
ej mera tid än att låta öfvertransportera mina koffertar
och uti veerheuyset taga litet frukost för mig och
drängarna, som Kostade 1 fl. 12 st. endast för litet
smörgasar med ost eller kött och ett halft kvarter
Mallagavin för mig och 2 supar jenevre för drängarna.
Kl. precis 10 gjordes signal att embarquera, men jag
tog ej ruffen, utan gick i stora salen, där vi voro
ungefär 30 personer af allehanda skepnader och figurer.
Vägen mellan Haarlem och Leyden är ej den vackraste.
Dock är utmed kanalerna åtskilliga propra trädgårdar
med deras åbyggnad åt landssidan och lusthus på pålar
uti vattnet vid ändan af trädgården, ganska stora och
propra, uti different vacker arkitektur, af huggen sten
och tegel byggda. Trädgårdarna bestå till största delen
af granna klippta häckverk och figurer uti boxbom och
taxis. Ibland dessa passerar man äfven den bekanta
Cliffordska stora och magnifiqua trädgården.
Kl. 1 kommo vi till Leyden 3 mil fran Haarlem, och
som scheuiten till Haag ej skulle afga forr an kl. 4, lat
jag Ofvertransportera mina saker i haagska scheuiten,
befallte Le Clou blifva vid dem och lat Jean visa mig
till någon hederlig auberge, dar jag kunde fa mat. Han
följde mig till ett stort, vackert hus, som kallades Die
Rooije Leuw, där jag ingick till värden, som frågade,
om jag ville äta vid stora bordet eller vara å part
serverad? — ”Om det är i godt sällskap, äter jag hellre
vid stora bordet.” — ”Herren finner där ett hederligt
och godt sällskap af unga studerande, gemenligen
mellan 20 och 24 personer.”
Knappast var jag instigen, förr än en min gamla
vän och Uppsala-camerat, Claes Sohlberg, straxt
igenkände mig och jag honom. Han presenterade mig först
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
