Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jul och nyår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SS
besynnerlig vänlighet och förbehöllt sig blifva en ami
ansedd, då han här lefver en gargon, ty dess herre och
konung består ej sina ministrar öfverflödig lefnad, ehuru
han gärna ser en 3 å 4 vänner vid dess bord, när de
sans facon göra honom äran. Han bad, om vi ej i
middag ville äta med honom.
Klockan led nu till 2, och vi promenerade
tillbakars och funno ett bord för 5 personer, där jag hade
den lyckan att om middagen få lära känna den
sedermera uti hela Europa admirerade filosofen Voltaire, en
svartmuskig, medelålders man med en djupsinnig
physionomie och penetranta ögon, i början af måltiden nog
tyst. Då Luiscius började med enthousiasme tala om,
hvad det skulle glädje hans herre och konung att se
mig, entrerade Voltaire uti vår konversation och
badinerade öfver att jag valt sjömetiern. Han var ganska
artig.
Nu märkte jag orsaken, hvarföre ministern så promt
betygade mig vänskap, och att betaga honom allt hopp
berättade jag passagen med preussiska ministern
Podevills i Stockholm förledit år, att jag varit med honom
mycket lierad, och kunde således sans fagon betyga
honom, det jag hade för mycket ambition blifva granadier
i Preussen. Emellertid trakterade Luiscius starkt,
förmodeligen att närmare höra mig i det ämnet, och spädde
emellan med eloger och försäkringar, att i fall hans
konung vore så lyckelig göra en sådan acquisition, vore
en öfverstelieutenantsplats det minsta, som mig kunde
offereras. — ”Apartement entre les grenadiers”, svarade
jag med leende mine, hvaröfver Voltaire blef så
outsägelig glad, att han reciterade en lång strof admirabel vers,
förmodeligen af hans egit arbete, om löften och
apparencer, som terribelt slog Luiscius, så att han blef flat,
men jag hade en hjärtlig satisfaction, ty piquen var
stark.
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
