Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De nya kamraterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 30 januari klädde jag mig i uniform och
uppvaktade först min tillkommande chef von der Pytte, då
han viste mig dess uniform och sade, det han redan valt
de officerare, dem han åstundar få resa med sig. —
”Tilllåtes det mig vara säker att blifva på ert skepp antagen,
så går jag straxt i författning med uniformen för att
hafva en modell åt herrar lieutenanter färdig?” —
”Därpå behöfver ni ej tvifla.”
En gammal hederlig handlande vid namn van Mollern
var middagsgäst. Jag fick sedermera veta, att han skulle
bli min chefs providör för skeppet, ty cheferna
providera själfva deras skepp mot en viss betalning för hvar
man ombord, och providören besörjer ej allenast första
utprovianteringen, utan afsänder äfven sedan proviant
till de orter och på de tider, chefen befaller, hvarigenom
provianten i skeppet sällan är äldre än 4 månader.
Den 6 februari besökte jag von Schoten, där jag
skulle äta middag, för att probera, om frun emottager
toilette-visit. Jag gjorde mig ärende-fråga efter herren,
ehuru jag nog visste, han var på billarden, och fick
således det förväntade svaret, att han ej var hemma, men
då jag bad pigan, som öppnade, anmäla mig hos frun,
tystnade hon och såg på mig, svarande: ”Frun lärer
intet förmiddagen emottaga dem.” — ”Gå upp och anmäl
mig.” — Hon gick, och straxt kom en af fruns negrinnor
och bad mig komma upp, och kunde jag intet annat än
skratta åt pigan, som med besynnerlig mine besåg mig
från hufvud till fötter, då hon hörde negressen tala till
mig på ett språk, hon ej förstod.
Hos frun, som satt vid sin toilette ganska legert
klädd, blef jag oändelig väl emottagen. Jag tyckte, att
hon dageligen tilltog i artighet och politesse, ty som jag
i dag klädt mig grann i min röda sammetsklädning, hade
hon den godheten berömma min smak och gjorde en
apologie öfver fölk, som känna världen, reprocherande mig,
att jag så sällan ser henne. ”Min nådigaste, om jag ej
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
