Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De nya kamraterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tra, hvartill damernas charmanta humeur mäst bidrog
med sång och glada discourser, ty jag behöfde ej
mycket persuadera till glasens tömmande och hade aldrig
föreställt mig fruntimber tåla så mycket vin, som jag nu
såg, utan att blifva echaufferade. Herrarna drucko som
karlar och flickorna måste sjunga, hvarföre de alltid fingo
ett fullt tacksägelseglas af herrarna. Vid andra
anrättningen gaf jag Champagne och Bourgundie. Det
klagades, att jag öfverflödade, men maten och vinet var
delikat, och det senare började göra dess verkan,
isynnerhet hos de äldre fruarna, så att vid desserten blefvo
de mera fritaliga, echaufferade och tillika litet amoureusa,
hvarföre jag måste vid sången stiga från bordet och hos
alla damerna få min rätt i kyssar, som skedde nog
tendert, med yttrad jalousie öfver de två jag satt hos. Till
slutet blef hela sällskapet af de äldre så öppenhjärtade,
att flickorna tillika med fru Wesselar gjorde sig ärende
gå från bordet och in på andra sidan, då en fru sade helt
högt: ”I sängkammaren finner ni edra behofver”, och
nämnde kredenset vid dess rätta namn.
Vi ungkarlar hade intet ledsamt, ty herrarna
animerade oss vackert, och jag blef så vän af fru Meudén,
att om jag i den momenten begärt henne till hustru,
hade hon säkerligen ej refuserat. Med ett ord, jag har
aldrig varit i löjligare sällskap med hederligt folk, som
utan förtäckta ord talte nog tydeligt i vänskapsvägen,
dock utan indecence i effecten. Klockan var ?!/, 3, då
slepor efterskickades. Jag var glad slippa dem, då
gummornas jalousie hindrade mig att en enda moment få
vara inne hos de unga. Afskedstagandet var ganska
tendert, och vi förde hvar och en uti dessa rara equipager,
hvarefter v. Öltken och jag öfver en timma gjorde våra
reflexioner med öfverenskommelse att aldrig låta märka
det minsta. Kl. 4 om morgonen gingo vi till sängs.
Under afklädningen berättade Le Clou, att de unga
fruntimbren haslerat och tour å tour legat i min säng
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
