Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Farväl Holland!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvudet ett slags binnmössa af fin och styf stärkt
kammarduk, utskuren fram uti ansiktet mot öronen som våra
gammaldags favoriter. Under mössan låg en maskin af
guld, ungefär 2 finger bred från vänster till höger, på
hvars ända ett något bredare blad gick fram om
mössan pa pannan. Om halsen hade hon en grof guldkedja,
4 slag, och på fingrarna 2 stora guldringar. Detta med
ett ungt, vackert ansikte och glättigt humeur fannt jag
admirabelt.
Molenar själf var klädd uti ett par tämmelig vida
svarta sargeböxor, bruna regarnsstrumpor och tofflor, ett
brunt kalminkslifstycke med silfverknappar, nedknäppt i
böxorna, där utanpå en till knävecken räckande svart
sargetröja med svarta kamelgarnsknappar, en moselines
långhalsduk om halsen, hvarunder ett par tämmelig stora
guldknappar i skjortlinningen framlyste och ändarna af
långhalsduken instucken i lifstycksarmhålan. Ett kort,
något krusigt vackert brunt hår hängde löst ned mot
axlarna. Allt utgjorde en proper dräkt, men det föll
besynnerligt, då man hörde honom äga flera tunnor guld,
hvilket bevisar, huru ringa värde de sätta på öfverflöd.
En 11 a 12 års dotter, alltför vackert barn, lika klädd
med modern, var kvick och narraktig, gjorde sina
reflexioner öfver min längd och frågade, om jag var son
af Cajanus, så att vi kommo i en rolig discours, ty
modern var lika talsam och glad utan komplimenter.
Efter te offererade Molenar mig att göra en tour till
varfvet. Sedan jag besett ett par nybyggnader gingo
vi till De Joengs varf näst intill och träffade här De
Joeng själf, en ung karl af mellan 30 och 40 år,
alldeles lika klädd med Molenar, men jag tyckte hans
faconer voro mera poli. Då han märkte, att jag ej rätt väl
talte holländska, talte han mig till på fransyska med en
lätthet och ton som cavailler, hvilket gaf mig anledning
fråga, om han ej varit i Frankrike. Han haslerade på
ett alltför artigt sätt, det han som ungdom äfven agerat
II2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
