Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Farväl Holland!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Är det intet annat, så är ni rätt välkommen”, svarade
hon leende. ”Kom upp och tag frukost, jag hör ni är
främmande.” — ”Ja, laga till middag åt oss med water
sauce”, sade gubben, "lat se, att du fagnar var goda
gäst.”
Denna famillaira reception gjorde mig vid det
gladaste humeur, så att jag ställde mig helt kär och på
allt sätt ville intaga henne. Men ehuru hon var
outsägelig munter och ej blyg, förbehöllt hon sig, att jag
ej kom att fria, ”ty då blir vi straxt ovänner; annars
tyckte jag nog om er, fast ni är främmande”. Och denna
uppriktiga, men simpla declaration gaf mig en tanka att
vara mera tilltagsen, och tillät hon, att jag som oftast
kysste henne, men gjorde någon resistance mot
starkare tillgrepp.
Jag åt middag med fader, dotter, 2 drängar och en
piga, ehuru det gick litet malpropert, med fingrarna i
water saucen, som jämte en sallat, lagad med sirap och
ättika, var nog degoutant, och min måltid mäst bestod i
deras sköna ost, smör och bröd. Men Caties skönhet
öfverskylde alltsammans, och sedan vi druckit te,
underrättade jag mig om deras hantering och
boskapsskötsel, den hon beskref. Om jag ville blifva öfver
morgondagen hos dem, kunde jag få se hela tillgången.
”Vill ni ha mig kvar i morgon?” — ”Ja, om ni
vill bli här i 8 dagar, är ni välkommen, min far har sagt
mig det. Ni ska litet hålla gubben sällskap och prata
med honom, om det skall vara väl. Men hvarföre vill
er betjänt intet äta med oss?” — ”Det går intet gärna
an, att vi familiarisera, herre och dräng.” — ”Nå, nå,
han skall ändå få mat och ligga ned hos våra drängar.”
— ”Huru vill ni då placera mig?” — ”In hos min far,
där är 2 sängar.” — ”Hvarföre icke hos er själf?” —
”Nej tack, det passar intet, vi råkas nog om dagen.” —
”Men jag ’går i sömnen och kunde komma in till er !” —
Hon skrattade och svarade, att det ej vore så farligt —
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
