Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Farväl Holland!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock att visa, det jag äfven kunde vara allvarsam,
gick jag åter in till de gamla och talte serieust om min
förestående resa, min tjänst och hvad landsman jag var,
hvaraf många frågor om Sverige, som roade dem,
uppkom.
Kl. 5 togo vi afsked, då både mor och dotter följde
oss ut ett godt stycke till vägs, men när de ville vända
om, gjorde jag mine att taga Dortie, flickan, med mig.
”Gärna, gärna”, sade gumman, ”Catie får behålla henne
till i morgon”. Men flickan ville intet skiljas vid sin
moder, utan vi togo det vanliga afskedet och gingo hvar
till sitt.
Då vi kl. 2/,7 kommo hem, höllo flickorna på att
göra Caare-melksost af den öfverblifna morgonmjölken
och karnmjolken. KI. 8 åto vi, och sedan rasade jag
med flickorna i gräset till kl. 9, då jag frågade, huru
mycket tjänstfolket här har i lön? ”Cees som första
drängen har 90 fl., Teys 80 fl. och jag 72 fl.”, svarade
Mitie och frågade, om hon ej såväl som drängarna borde
hafva större lön, om jag icke fannt det obilligt, att
kvinnfolken alltid skulle hållas sämre än karlarna? ”Om
ni tjänt hos mig, skulle ni visst minst hafva lika”,
svarade jag och haslerade, att jag väl hade lust öka
hen
nes lön. ”Gör det”, sade Catie och skrattade. — ”Om
ej Mitie blir ond?” — ”Nej, det skall jag svara för.”
— ”Hvad kostar en guldfjäder sådan som ni har? Får
Mitie bära sådan?” — ”Hvarföre icke, när hon får råd
köpa sig en, den kostar ända till 100 fl., men en piga
kan väl ha den smalare än min, och då får ni den för
60”
Jag öfverlade hos mig själf att göra detta
galanterie, men ville ej göra det i Caties öfvervaro. Jag ville
se, om jag därigenom kunde vinna Mities förtroende.
Därföre gick jag, när vi stego upp, litet afsides, tog 12
dukater i hand utan att det märktes, gick sedan och talte
med dem bägge, till dess gubben ropade Catie och jag
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
