Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Farväl Holland!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och jag tog mig den friheten som älst göra dem en liten
föreställning att ombord evitera alla trakasserier och
partier, med försäkran det jag alltid skulle vara deras vän.
Jag rekommenderade, det de under resan borde arbeta i
metién och lära sig navigation, och ville jag, då tiden
tillät, hafva all möda ospard att underrätta dem i hvad
jag däraf kunde. Isynnerhet bad jag Harzing, som af
dess föräldrar var mig rekommenderad, det han ville
hafva förtroende till mig som till en öm broder, och par
repressaille skulle han öfva mig i holländska. Mina unga
herrar tycktes applådera min vänskap och försäkrade,
det de alltid skulle lyda mina råd.
Kl. 10 ringdes till chorum, och som det i dag var
Palms6ndagen sjöngs en längre psalm och domine läste
2 kapitel utur Johannis evangelium, det alla med andakt
tycktes afhöra. Och lästes bönerna på knä. Efter chorum
trakterade kommendören Soet med Danziger-liqueur och
pepparkaka. Vi väntade med middagen till kl. 2, i hopp
att chefen skulle komma, men gingo sedan till bords.
Kl. :/,6 kom han. Då han ungefär en timma varit
ensam i kajutan, nedkallades alla officerarna, där han
med en ganska artig oration rekommenderade vänskap
och ett ordentligt kommando och förbjöd på det
strängaste, att ingen karl ombord utan hans tillstånd på minsta
sätt skulle straffas. Han förmodade, att herrar officerare
hos honom bortlade den inrotade ovanan att själfva tukta
någon karl. Herrarna skulle därför på deras ansvar
förekomma, att ingen enda officerare eller ho han vara må
någonsin med tåg, dagg eller på annat sätt ofredar
någon af besättningen. Äfven varnades alla befallande för
skällsord mot deras underhafvande, ty han kände för väl
den nation, han utvalt till besättning, att det vore ett
folk, som med varningar bäst styres, men däremot af slag
och skällsord så förstöres, att de blifva till tjänsten
odugliga. ”Dock skall fel och sturskhet ej blifva ostraffad,
ehuru det skall ske enligt mina ordres efter chorum, i
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
