Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En misslyckad expedition och andra äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flagg på stortoppen till signal, att beuiserna nu ägde
frihet att börja deras fångst, då de likasom en bisvärm
skingrade sig och utgjorde en den allra vackraste vue.
Den 28 juni skickades gref Flodrop i land att hämta
friskt vatten samt något grönt for kajutan, men det
var en olyckelig skickning, ty kl. 8 kommo de ombord,
och om natten sjuknade 4 man af sluproddarna, hvilket
inom 2 dagar viste sig vara en maligne fläckfeber, hvaraf
inom 5:e dagen 3 af de först sjuknade dödde. Smittan
utbredde sig i skeppet, så att inom 8 dagar hade vi
öfver 100:e sjuka, af hvilka i början 5 å 6 om dagen
dödde, oaktadt all den soin och kostnad, som både vår
habila doktor och chefen använde.
Preservativer nyttjades af alla, men utan särdeles
nytta. Smittan, som dageligen tilltog, satte oss i sådan
consternation, att alla bäfvade. Flodrop låg utom allt
hopp. De sjuka dödde som flugor. Den friske trodde
af räddhåga, att han var sjuk. Änteligen kom
olyckligtvis touren till mig. Den 7 juli måste jag till sängs.
Jag nedkallade kommendören Soet och sade honom, huru
mina saker skulle disponeras, ifall jag dör, och medan
jag ännu hade mitt förstånd i behåll gjorde jag mig så
beredd jag kunde, då jag sett, att de sjuka inom 3:e
dagen voro utom fattning.
En förmiddag under chorum vaknade jag likasom
utur en dröm af deras långa likpsalm, men kunde af
matthet ej begripa allt detta. Som i en dimba funderade jag
utan minsta redighet och visste ej hvem jag var, ty jag
hade ej krafter nog att vända hufvudet om. Ögonen
föllo åter igen.
Efter chorum kom vår hederliga doktor Slabritii in,
och då han kände pulsen på mig, såg jag upp, hvarvid
han sade: ”Well, myn heer, huru står det till?” Jag
stirrade en stund på honom och svarade: ”Jag vet
intet hvad det är.” Han började då med en glad mine
tacka Gud och gick ut. Straxt efter inkom von der Pytte,
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
