Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En misslyckad expedition och andra äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess hus anlagd, och hvarest han har ett lusthus, där
professorn gemenligen alla eftermiddagar om sommaren
tar emot visiter af sina kända.
Här funno vi honom sittande helt allena med en pip
tobak; pipor, tobak, bouteiller och glas stodo på bordet,
då vi inkommo. Gubben med sina grå hår barhufda,
klädd uti ett brunt kalminks-lifstycke, vaknade liksom
ur en slumring, när vi kommo på trappan, där dörrarna
stodo öppna, och sade: ”Welkom, welkom!” Sohlberg
presenterade mig och sade orsaken till min visit.
Professorn bad oss sitta ned, började examinera mig om
sjukdomen och frågade mig omständeligen, huru jag
befunnit mig, sedan jag började gå uppe. Så måste jag
knäppa upp bröstet och visa honom en bar arm, hvarpå
ännu syntes märke efter fläckarna, ehuru nu gulaktiga.
Han besåg min tunga, kände min puls, såg med mycken
attention på mina ögon och sade: ”Min herre, ni har
varit svårt attaquerad, men er lyckeliga och starka
complexion har frälst er. Ni är nu alldeles feberfri.”
Sedermera började gubben haslera öfver min längd,
vigeur och styrka och var alltför rolig och artig, ty då
jag berättade, att jag snart kommer att göra en resa
till Medelhafvet, svarade han småleende: ”Så, så, min
herre, då kunde er vigeur behöfvas, ty könet i den
klimaten måste nödvändigt vara af lifligt temperament.”
Han bad mig taga hvilket jag behagade, antingen
Rhenskt vin med socker och Spavatten eller moll. Då
vi ungefär en timma på detta sätt roat oss, frågade han,
om jag ej ville göra en tour i trädgården. Sohlberg tog
straxt sin hatt och stoppade våra pipor, hvarmed vi
gingo ut, lämnande gubben ensam.
Sohlberg var obeskrifvelig glad, att vi träffat honom
vid ett så charmant humeur, ty annars när man
kommer och han sitter i sina tankar, går man utan att hälsa
in i lusthuset, stoppar och tänder sin pipa och går ut
som om man ej sett gubben. Ja, man kan ofta ga in
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
