Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En misslyckad expedition och andra äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha den äran.” — ”Jag ärnar nu uti auditorio se
Muschenbroks experimenta physica.” — ”Då följas vi åt,
ty han har alltid nya experimenter och isynnerhet uti
elektriciteten, hvars upphof han är.” — ”Jag önskade
helst fa se luftpumpen!” —’ Jag vill tala vid min
kollega, om tiden tillater, men nu ar han sa pickhagad
på sitt nya fynd, att det sysslosatter hela hans omtanka.”’
Jag fick för första gången se detta naturens under,
då vi endast igenom en stor glaskulas kringvridande
med ett hjul och en ståltrådskedja, som tangerade
kulan, åstadkom eldgnistor. Jag ställde mig på en låda,
hvaruti tycktes vara lack, och professorn rörde vid mig,
och där sprang eldgnistor utur mina kläder. Att
attrapera mig stack han sitt finger på min hand, då det var
liksom man stuckit mig med en fin nål, under det klara
eldgnistor syntes komma ut.
Flera experimenter gjordes, men den besynnerligaste
var: vi ställde oss öfver 30 personer i en ring, höllo
hvarandra i hand, och den, som var närmast professorn och
kulan, höllt i en kedja; hjulet vindades geschwindt
omkring några hvarf, till dess hela ringen fick ett slag i
bägge armarna, som om man knäckt armpiporna, men
det gick straxt öfver och professorn försäkrade, att det
gjorde ingen skada.
KI. 11, då dessa experimenta voro afslutade,
obligerade Gaubius professorn att visa luftpumpen. En katt,
en tupp och papegoij bars dit. Med de två första
pumpades luften ut, och det var ömkeligt att se dessa bägge
djurs affekter, då de började sakna luft, och huru de
åter fingo luft och småningom kvicknade vid samt kommo
till lifs. Under allt detta satt papegoijan, som var
ganska tam, helt tranquil på drängens hand, men man kunde
marka, det hon var van vid försöket, ty då
professorn tog henne, skrek hon, flaxade med vingarna och
likasom sträfvade emot och gaf ett ömkeligt läte, då
hon kom i maskinen. Men allt som hon mera saknade
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
