- Project Runeberg -  Amiral Carl Tersmedens memoarer / 2. I främmande land /
151

[MARC] Author: Carl Tersmeden With: Nils Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En misslyckad expedition och andra äfventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

animerade mig ännu mera att tänka efter. Men det var
mig intet möjeligt. Hennes blygsamhet viste, att hon
var novice, och ju mera jag såg på henne, ju mera
rodnade hon.

Emellertid var där en hjärtelig glädje med sång,
skålar och kyssande, hvaraf jag, som satt mellan
Romswinckel och v. Öltken, blef lottlös. Tankefull att få rätt
på den flickan, passerade jag för ganska modeste.
Herrarna rustade och deras flickor sparde ej vinet, utom De
Wildts, hvilket erinrade mig att nogare betrakta henne,
och ehuru hon ifrån naister var omklädd till dame, ville
jag påminna mig, att det var den unga vackra flickan
jag första gången såg på spelhus, hon, som ej ville
dricka.

Då vi kommo från bordet och herrarna vid sina pipor
gingo ut och in, fick jag tillfälle hälsa på henne, tacka
för sist och gratulera henne till changement, men hon
som blödig, blygsam och ganska ung bad mig för all
ting ej låta märka, att jag kände henne, hvarföre jag
ock straxt lämnade henne och adresserade mig till
Peylens Cloris, emedan han som min vän ej kunde misstycka
det. Och med henne haslerade jag friskt.

Kl. 4 lät jag Le Clou hämta mina saker från jakten,
dit jag följde sällskapet, och vi önskade hvarandra en
lycklig resa, då de med god vind afseglade.

Den 6 oktober fortsatte jag öfver Middenblick, Deurs
och Beemster till Alckmar och Heller, där jag gick
ombord. Harzing berättade om en dansk soldat, Höijer,
som måste vara något bättre, då han skall vara stark i
matematiquen, och ville Harzing, att denne skulle
informera honom. Jag uppkallade Höijer, som med
mycken artighet gjorde mig dess korta lefnadshistoria, att
han var prästson från Jutland och hade studerat
matematiquen, men af en olyckelig kärlekshandel obligerats för
3 å 4 år kvittera fäderneslandet. Sedan han gifvit mig
prof af dess grundeliga kunskap som 33 års karl,
accor
151

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:04:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tersmem/2/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free