Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Marseille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gref Grasse, lieutenant vid Toulonska escadren, en
charmant, glad och munter karl af nästan lika längd som jag.
Jag agerade nigaud i det ämnet, och som jag ej
kände gref Grasse mer än att jag i går sett honom,
trodde jag det ej blifva svårt att kunna skilja oss åt.
Vi parerade, att jag skulle bedra dem, och som vi ej
kunde komma öfverens hvarom, deciderade deras kvicka
piga (Janon) om priserna. Hon hade fritt språk och
fick bli vår domare. M:lle Louise skulle gifva en kyss
och ett famntag mot en brasselett med mitt namn. M:lle
Henriette 3 kyssar och välja mig till dess amant
déclaré emot en af de nymodiga pariser-fjäderhattar. M:lle
Marian som ung kunde väl lämna liten mera faveur emot
ett bandgarniture. ”Och du själf”, svarade den lilla
flickan som litet piquerad, ”en rendez-vous för ett par skor.”
Häröfver blef en obeskrifvelig glädje, och alla
admirerade med handklapp hennes pique, ty pigan blef
som en drypande blod och tyst. Vi följdes sedan åt i
promenaden och träffade en myckenhet af bägge könen
till kl. mot 2, då jag åter skiljdes vid dem.
Kl. +/, 9 begaf jag mig i min beställda portechaise till
masqueraden, dar grefven var 2/, timme förut. Af allas
ögon, då jag inkom, märkte jag, att man redan
misstagit sig om grefven. Vid deras haslerie agerade jag
med käppen i hand, hvarpå jag stödde mig, en helt
gammal man, svarade till allt med förundran och
hostade litet emellan, så att ingen tog rätt på mig. Våra
officerare togo miste och voro alldeles derouterade.
Efter en liten stund passerade vi bägge långa med en slags
förundran hvarandra utan att talas vid. Jag ställde mig
en stund att se på dansen och med gester som en
gammal man, gjorde mina reflexioner och gaf damerna
anledning adressera mig små ironier af ”fattig gamla
man” — ”se hans enfaldighet” — ”hvad han är modest”
m. m., hvaröfver jag med djupa suckningar och
tämmelig hårt svarade för mig själf: ”Lyckeliga ungdom,
hvil
184
SENAT Ot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
