Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Genua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan jag här passerat hela förmiddagen, talte min
mentor om det stora hospitalet, en ännu större
inrättning, som förtjänar att beses, och med en leende mine
sade, att jag där kunde blifva öfvertygad, att könet
här ej är så insensibla som de vilja föreställa, ty jag
skulle där finna öfver 300 hittebarn, som ingen vill
vidkännas. Jag låddes ej göra attention på hans malice,
utan sedan vi besett stora direktionssalen med alla dess
sittande och stående statuer samt buster och deras namn,
hvilka på detta sättet utmärktes i proportion af hvad de
till denna inrättning gifvit, for jag klockan mot 2 hem.
Torsdagen den 15 mars klädde jag mig i uniform
och var färdig innan kl. 9. Jag gick ned till mina
damer, som äfven voro färdiga, men deras taille gjorde
dem så faselig små och smärta i karlkläder (frun hade
önskat komma ombord masquerad), att de på ryggen
skulle tagas för 10 å 12 års gossar. Jag haslerade om,
hur man lättast igenkände ett förklädt fruntimber, och
viste dem skillnaden, i det jag lyfte upp mina
rockskjört framtill, och vi ställde oss för spegelen. ”Med en
liten fin serviette kan det hjälpas, att ingen skall taga
oss för fruntimber”, svarade jag, ”helst om jag får
placera den.”
Le Clou kon in, klädd som en seigneur, och tillsade,
att stora slupen var i land, efter mig skickad, och jag
lämnade fruntimbren en moment ensamma. Sedan
följdes vi åt och foro ombord kl. 10. Vi funno chefen och
alla herrarna i salonen, där jag presenterade våra bägge
unga cavaillers Belville.
Von der Pytte kunde knappast hålla sig för skratt,
ehuru mina cavaillers med oändelig politesse och
modestie spelte deras roll, men emottog dem med en
famillaritet, som han råkat sina släktingar, embrasserade och
kysste dem, hvilket de med all contenance och respekt
emottogo, så att jag fruktade, det denna reception skulle
göra dem kända. Han böd dem in i Vissers hytta och
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
