Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Genua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uti mitt förut nog raka bondhår och straxt därpå en
puderkvast ifrån en annan kant.
I trängseln skyndade jag mig fram till Piazza nova
att där gå en annan väg och blef af en gående masquera
arreterad, som bad mig i tysthet gå hem och laga, att
jag vore ensam, då hon om en halftimma skulle komma
och upplysa mig. Hemma fannt jag Le Clou i porten.
”Nu är jag ledsen”, sade jag, ”vid deras dårskaper;
jag kläder om mig, blir hemma, och ni kan gå och lägga
er.” — ”Får jag då lof till slut se deras narraktigheter,
så snart herrn är afklädd?” — ”Alltför gärna.” — St.
Paul, som alltid följde mig på distance, hade
förmodeligen saknat mig och kom nu hem. Han fick frihet till i
morgon.
Jag tittade esomoftast i salsdérren, och 4nteligen
kom min masquera uti dess mezzaro, da jag straxt tog
ut nyckelen, sköt regelen före dörren till lonntrappan,
och vi ägde full säkerhet. Jag förde henne in i mina
rum. All min vältalighet kunde ej obligera henne
demasquera sig. Hon trodde det vara tillräckligt, att jag
flera gånger demasquerad låtit henne förstå, det jag hade
attention för henne. Nu ändrade jag afven mina
fagoner mot henne, och vi passerade en den agreablaste
timma jag någonsin kunnat önska. Till slut gaf hon mig
signal och inviterade mig till söndagsmiddagen möta
henne uti dess lustslott utom Porta aqua sola. Hon
obligerade mig åter taga min masque och gå ned på Piazza
nova och gaf mig signal att där träffa henne. Hon ville
nu gå förut. Således öppnade jag dörren, lyste ut för
stora trappan, öppnade porten och hörde af ingen
människa.
Söndagen den 18 mars talte jag med St. Paul, att
han skulle föra mig till de remarquablaste kyrkor, som
jag ville bese. Han föreslog först Carigniano, som i sig
själf är en liten, men magnifique byggnad på ett berg,
utmed en ganska djup däld, hvaröfver en präktig
sten
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
