Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Genua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Von der Pytte tog nu vid och med nog stark moral
gjorde skillnad på dem, som för sådan skuld nödgas
fara till sjöss och då trodde ostindiska farten vara den
bästa, och en ungdom af famille, som har råd därtill
och som har ambition med tiden i högre grader kunna
tjäna sitt fädernesland. Det vore då ej tillräckligt
endast vara sjöman, ty af en habil officerare fordras mera
än sjömansskap. Man blir ofta employerad, där
belefvenhet och hoflefnad är oundvikelig. ”Således har myn
heer Tersmeden rätt nyttja detta tillfälle, hvarigenom
han bespar en lång landresa att komma till Italien, och
ville jag önska, det vi alla haft tillfälle i ungdomen
kunna göra detsamma.”
Den 22 mars.sago vi vid middagstiden åtskilliga
schillpaddor, liggande på vattnets yta, hvilken aspect
var för mig ny, och jag, som hade vakt, marquerade min
nyfikenhet på att fresta att fånga en af dem. Von der
Pytte, som var på halfdäcket och alltid lika charmant
mot mig, befallte travaille-slupen utsättas och gaf
ordres till kvartersmästaren som van vid dessa djurs
fångande att attrapera en. Jag såg med förundran, huru
han ungefär en kabellängd ifrån skeppet gaf slupen
starkaste fart och sedan låg på årorna helt löst samt styrde
farten så, att en af roddarna med händerna grep
schillpaddan och kastade henne i slupen, hvaraf jag slöt, att
den måste varit död. Men då han kom tillbakars till
skeppet och schillpaddan med en sladd fastslagen om
aktersta fenan upphaltes i skeppet, fannt jag henne
ganska lefvande, som ännu mera utgjorde min
förundran.
Det sades mig, att de i solhettan sofva så hårdt på
vattnets yta, att man kan ro på dem, innan de vakna
och gifva sig åt bottnen. Som jag aldrig tillförene sett
någon sjöschillpadda, betraktade jag denna ganska noga.
Själfva kroppen eller skalet var 22 tum lång utom
hufvudet, det hon indrog i skalet. Af denna för mig rara
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
