- Project Runeberg -  Amiral Carl Tersmedens memoarer / 2. I främmande land /
221

[MARC] Author: Carl Tersmeden With: Nils Sjöberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Florens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

landet, persico, apricos, kersbärs och andra fruktträn
voro planterade i en rad på inre sidan af grafven. På
somliga ställen var detta djupa dike eller graf med litet
vatten, på andra torr, men landsvägen var visst 2 alnar
högre än det innanför liggande landet, så att kreatur
knappast kunde komma ned i grafven.

Där obrukade höjder mötte, voro de beväxta med
nog låga och krokuga, men lummiga ekar, cypresser och
myrten. Vildapplar syntes däribland i myckenhet, i
tämmeligen höga trän. Det uppodlade landet bestod af
olivrader till ansenlig storlek och på höjderna vinberg, som
ej utgjorde någon betydlighet. Byar och hus syntes här
och där. Allt detta sammanlagt gaf en glad och fertile
utsikt, men själfva landsvägen var ej den bästa, utom
där vi följde Arnoströmmen.

Min postillon, som red på högra stånghästen och
körde de 2 främre, höll sin jämna lunk och lät höra sin
goda röst med åtskilliga visor, att jag trodde han
därmed ville roga oss, och när jag påminte honom köra litet
fortare svarade, det herrarna i god tid skulle komma
fram, och höll sin jämna lunk. När staden Pisa, sedan
vi kommit öfver några små höjder, började visa sina
torn, fannt jag postillon hafva rätt, ty min kl. var nyss
6, och litet före 7 passerade vi öfver en vindbrygga och
våtgraf, såg en antique ringmur omkring staden och
måste till en underofficerare i porten uppgifva mitt namn
och hvarifrån jag kom och hvart jag ärnade.

Så snart vi höllo vid aubergen, öppnades portarna
att köra in, och värden tog emot oss. Här blef
dialoguen nödig, ty ingen fannts, som talte annat än
italienska, och så snart rummen att logera voro mig anvista,
blef första frågan få en hyrlakej, som kunde tyska eller
fransyska, det han straxt lofvade.

Logementet var propert, och utsikten vid denna stora
plats superbe, ehuru hela platsen bevuxen med gräs
mellan stenarna, som marquerade, att rörelsen här var
gan
a
~

N

I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:04:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tersmem/2/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free