Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Neapel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Majestäts fosterland hade så mycken preference för
svenska klimatet som det neapelska för det saxiska, ty
drottningen var en saxisk prinsessa. Couren af damer
var ej mycket talrik, men alla likasom drottningen uti
svarta robes de cour, doublerade med rosenrödt taft och
brillerade i superba spetsar, men drottningen ensam i
jouveler.
Vid hemkomsten måste vi vänta på marquis
Fogliano till kl. mot 3, så att vi ej kommo från bordet
förrän kl. 5, hvarföre jag med mycken inquietude
fruktade manquera min visit. Min surprise, då jag fannt
henne uti sitt kabinett, parerad en robe de cour, som
hon varit till hofs i dag, gjorde mig så flat, att jag ej
visste, hvar jag skulle börja discoursen för att komma
till mitt supponerade ändamål, ej heller fannt jag uti
hennes faconer något, som marquerade minsta tendresse,
och var jag nästan decontenancerad. Jag började då
om hofvet och gaf drottningen allt möjeligt beröm.
”Gjorde konungens figure och fagoner ej samma
impression hos er?” fragade hon med en malicieuse mine.
Hon undrade, om jag ej genom ambassadoren soker
få participera i konungens nöje? ”Hans Maj:t roar sig
många nätter uti stor suite med fiske vid eld, hvarvid
resande admitteras.” Däremot trodde hon ej jag kunde
få participera i ett annat konungens nattnöje. ”Gissa
nu själf, hvad det är!” Jag haslerade med alla både
kända och brukliga kongliga nöjen och med de
narraktigaste equivoquer. — ”Nej, det är omöjligt! Det roar
Hans Maj:t att själf mjölka en hvit ko och däraf göra
ett glas celabub!”
Jag föll öfver denna berättelse uti en så faselig
skratt, att jag var incapabel på en lång stund svara ett
enda ord, helst hon spädde med de narraktigaste propos
om imagination. Och genom denna i början innocenta
discours blef vår konversation den allra gladaste jag
kunde önska. Dock erfor jag till min förundran, att
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
