Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första dagarna i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glad se herr lieutenanten. Min syster Hedda är kvar hos
grefvinnan. Som min moder varit illa sjuk, fick jag
Hennes Nåds tillstånd resa hem och se efter henne. Nu
är gumman Gud ske lof frisk, och lärer grefvinnan snart
skicka efter mig, bara väglaget blir drägeligare.”
”Kom, låt oss för gammal bekantskap följas åt och
surprinera grefvinnan, jag far i morgon bittida!”
”Nej, nej, kom ihåg, grefvinnan är räddare om sina
flickor än låta dem resa med ungkarlar.”
”Det är skillnad emellan mig och andra ungkarlar.
Jag är viss på, att grefvinnan skulle tacka mig till, att
jag fört hennes kära Stina hem.” — Och vi haslerade,
att grefvinnan skulle därmed bespara skicka vagn och
hästar efter henne. Dessutom blir vi ingen natt under
vägen, som kunde sätta grefvinnan i misstanke!
Vår narraktiga conference uppehöllt oss på stället, till
dess hon började klaga, att det vore halt, och förde mig
till sin moder, där jag berättade den proposition, jag
gjort demoiselle Stina. Gumman svarade straxt: ”Det
kan du val gora. Jag ser du ar glad, att du rakat den
herren, du så ofta talt om.”
Gubben kom in, och vår hela discours blef om
grefvinnan Hedvig och konungens tillgifvenhet för henne, då
jag ej underlät att med största beröm tala om hennes i
hela världen kända skönhet och karaktär och den
vördnad, jag ifrån första stund, jag lärde känna henne som
fröken, och i denna stund hyser, och att min största
längtan hem till Sverige varit att ännu en gång se
grefvinnan. Jag visste nog, att M:lle Stina skulle framföra
hvart ord.
Vi gingo till bords, hade en nätt middag, och knappt
var den slutad, förrän bud kom, att mina saker voro på
tullbron, då Barry straxt lät inropa uppsyningsmannen
med befallning, att bägge koffertarna skulle förseglas
med tullsigill och ej uppehållas med någon visitation.
För första gången efter så lång tid drack jag nu skönt
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
