Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hinner klada om mig.” — ”Kom sans facon, far nu upp
till min hustru och bed gref Taube fora er som okänd
an,”’
Alla mina undanflykter kunde intet hjälpa, och jag
korde friskt hem till Stirrens hus, dar jag traffade frun,
ganska vacker, behagelig och artig, något öfver 30 år.
Hon talte ej särdeles väl svenska, men var oändelig
aimabel.
Hon presenterade mig sina barn, 2 söner och 2
döttrar. Förmodeligen att barnen hört talas om min
ovanliga längd, hvarföre modern att roa dem lät dem
komma in.
Den 15 december for jag kl. 1 till kammarradet
Stirrn och fannt ett sällskap af 20 personer, endast
herrar af hofvet och spelare. Vi blefvo nog grandement
serverade med dessert på saxisk porcellaine och mycket fina
viner, och animerade af en charmant värdinna, som hade
sin dotter, en 13 års vacker och artig flicka, bredvid sig.
Ehuru vi gingo till bords kl. 2, åto vi desserten vid ljus
och kommo ej från bordet förrän kl. 2/, 5, alla rätt
muntra, så att knappt var kaffe serverat, förrän det ropades
på spelborden.
Herrarna, litet echaufferade, spelte friskt, att betarna
gingo högt, men förlusten var ändå obetydlig. Vi
slutade kl. 8 och voro nu 12 personer lediga, då
kammarherren baron Horn proponerade Stirrn göra en liten
pharaobanque att roa oss, till dess vi skulle soupera.
Stirrn hade ingen patience att taillera, befallte dock
straxt in ett stort bord med allt tillbehör, där
hofmarskalken baron Friesendorff och Horn i compagnie lade upp
en hop ducater och resten i bancosedlar.
Den 16 december var jag pa couren. Den-var i dag
ganska talrik, och H. M:t vid ett charmant humeur. Han
paminte sig nu, under det han talte med faltmarskalken
Silfverhielm, att min langd, innan jag reste ut, var
afmatt har på dörren till Garderoben. Han lät kalla mig
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
