Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marknaden i Hedemora och andra lustbarheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty ehuru Påhlsmässomarknaden utgör en betydelig
rörelse för hela Västra och Fahlu bergslagar, så försäljas
här aldrig stångjärn, utan brukspatroner afsluta deras
järnkontrakter i Stockholm. Således kunde jag ej
begripa hvad Plomgren och Kierman hade att uträtta, hälst
riksdagen förestod och dessa bägge män voro de
betydeligaste pelare uti borgareståndet i Stockholm.
Jag hälsade i hast på dem. De frågade, om min
fader var i staden och hvar han bodde? — ”I sin egen
gård. Hvar herrarna logera, få de alltid veta
Larsboherrens gård.”
De körde framåt, och jag gick hem och berättade om
det Stockholmsfrämmande, jag mött. Ehrenheim hade
redan utdelt sina marknadsgåfvor, som passerade
handmellan att beses. Min fader haslerade, att jag, som
vunnit så mycket, lärer väl ej glémma marknadsgafvor, och
blef litet surprinerad, då jag lämnade honom den granna
pipan och kysste hans hand. Det vore endast en liten
procent af min vinst, som ej kunde på skyldigare sätt
användas! Som stark tobaksrökare behagade denna
present oändeligen min fader. Det var en ny invention, den
han ej tillförene sett, och befallte straxt stoppa sin nya
pipa att försöka.
Min moder, som varit ute, kom nu hem. Jag gaf
henne min marknadsgåfva, den hon med liten förundran
besåg. Hon frågade, hvad det var? ”En bok i stället
för nåldyna”, svarade jag, ”om min moder vill vara
nådig hålla den till godo”, — och kysste hennes hand andra
gången. Denna lilla nipp gick sedan handmellan och
admirerades som något nytt.
Systrarna ville veta, hvad den kostat. ”Har ni
intet hört”, sade min fader, ”att man aldrig skall se gifven
häst i munnen? Det: kostar ju intet edra pängar!”
Och flickorna blefvo rätt flata och haslerade, att jag
skulle gifva dem marknadsgåfvor som nyss hemkommen.
”Gif dem ingenting”, svarade min moder, ”du har nog
82
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
