Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag lät straxt göra slupen klar, tog Niska och Hirrvi
med mig och rodde med all force. Men knappt kommen
genom Swärtasundet mötte jag en slup, som rodde med
lika fart emot mig. Det var grefve Liewen, första
generaladjutanten hos kommenderande generalen. Han bad
mig stiga in i hans slup och låta min vända om. Han
skulle till Falckengren och gaf mig ej tid att få svar
pa min fraga, hvad det var for small, utan pa fransyska
sade han, det var armé retirerat sig fran Fredrikshamn.
Högkvarteret stod nu vid Summa, 7/, mil pa andra sidan
staden, och han hade ordres, det galaresquadern straxt
skulle bryta upp och på sjösidan betäcka arméns flanque.
Smällen, som jag hört, lärer förmodeligen vara kruthuset
i Fredrikshamn, som underminerades, sedan armén
retirerat sig. Pråmarna hade redan ordres draga sig till
Summa.
Jag frågade, om ryska armén vore så stark, att var
blifvit nödsakad retirera sig? — ”De sägas vara starka,
och i en sådan kåk som Fredrikshamn, där man kan
blifva kringränd, är svårt soutinera sig.”
Vi kommo kl. 1 om natten till amiralen. Han
uppväcktes och kom, efter att en stund hafva varit ensam
med Liewen, upp samt gaf ordres till general-pajaring,
så att innan kl. 4 — till de okunnogas förundran och
isynnerhet vara fattiga flyktingars, som -lågo på
holmarna, — var esquadern redan i rörelse, utan att någon
visste orsaken.
Jag, som funnit det fattiga folket här på Koorsalö
mig mycket tillgifna och beskedeliga, som härstammande
ifrån en gammal finsk adelig familj Huggut, ehuru nu
fattiga bönder, tyckte det var synd att ej låta dem veta,
att vi lämnade dem till rof för ryssarna, och skickade
Hirrvi med sin lilla båt upp till byen att säga dem till,
på det de kunde taga sig i säkerhet. En ung flicka, som
tvättat åt mig, blef så förskräckt öfver denna tidningen,
att hon, utan att säga hvarken far eller mor till, tog sina
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
