Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sidan låg allt öppet, och ehuru ryssarna hade landet i
possession, vågade hvarken deras galärer eller andra
fartyg göra minsta försök.
En så underlig ställning med en frisk och den
vackraste armé var för oss, som ej kände politiquen,
obegripelig. Folk och officerare, som längtade möta
fienden, gingo handfallna och sågo på hvarandra. Alla
förfriskningar började tryta i staden, så att till och med en
sup finckel betaltes med 12 styfver. De, som hade
vänner på galäresquadern, räknade för en lycka att någon
gång få komma dit och få en god middag. Jag, tillika
med 2 galärer under mitt befäl, fick min station uti
Wargskiär att bevaka det inloppet och hade ofta mina bekanta
ombord.
Stiernheim kom tillbakars från Stockholm, och min
källare blef rekryterad. Men de flesta i Helsingfors lefde
i armod och brist af förfriskning. Och vi undrade, hvad
partie generalen i sådan faselig ställning skulle taga.
Våra vedetter, som stodo högst på höjderna +/, mil
från staden, kunde tydeligen se hela ryska armén, men
blefvo sällan oroade. Små partier att rekognoscera
utilo a ofta, men blefvo snart tillbaka vista, så att
generalen ej kunde få den minsta underrättelse om
rysSarnas foretagande. Ett huggande och arbetande pa
Hoopelax-sidan hade de dageligen hért.
En middag, då jag med vår amiral åt hos grefve
Lewenhaupt, kom detta hugg- och arbetande vid
bordet under discours. Grefven i förundran, hvad det
kunde vara ryssarna gjorde, sade, det han användt alla
utvägar för att få veta det. Falckengren svarade, att det
säkrast kunde sjöledes utrönas, om generalen befallte.
Jag, som hela förleden sommar ständigt fiskat och jagat
omkring Helsingfors och kände nästan hvar sten och
klippa in till fasta landet, sade småleende: ”Det vill
ej vara stor konst!” Generalen gjorde mig en
kompli
145
10 — Memoarer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
