Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lewenhaupts flykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig och sade, det nyss en båt helt tyst rott ombord på
jakten, och att den andra slupen från andra holmen nu
rodde dit.
Jag måste då straxt fara ombord på jakten, och som
jag steg öfver relingen, sade skepparen: ”Hvad
herrarna söka har jag, och jag tanker sjalf fora honom upp.
Det var bra, att jag fick vakt!” Detta klack i mitt hjärta,
och jag frågade, hvar han hade grefven? — ”T
kajutan, där är han och capitainen, och i förrummet bägge
hans drängar.”
Graman hade redan med sina 8 gardieskarlar tagit
fartyget i besittning. Jag gick in i den trånga kajutan
och fannt grefven uti en bondklädning med sitt utslagna
grå hår och Graman bredevid honom på bänken, utan att
de taltes vid. Då han med tårar i ögonen frågade, hur
jag mådde, bad han få tala vid mig ensam.
Graman ville i början ej lämna oss ensamma, men
som vän och bror föreställde jag honom, att det var
obeskedligt, om grefven hade något att förtro mig —
grefven hvarken tänkte eller ämnade rymma, — då Graman
änteligen lämnade oss.
Grefven beklagade med tårar sitt öde, och jag
förtrodde honom, hvad jag gjort att fria honom från denna
olycka, och hur bestört jag var öfver hans vänners
faseliga oförsiktighet, som ej hindrat, att han farit här
ombord. — ”Ja, jag ser det är Guds beslut. De hafva
som redeliga vänner med all försiktighet hulpit mig på
fri fot. De, ni i aftons talt vid, har omöjligen kunnat
hinna träffa mig. Jag gick igår från Fredrik med Carl
Sparre genom skogen, så deras anstalter i staden kunde
ej hinna oss. Det är Guds beslut, jag får finna mig!
Men, kära Tersmeden, mina bägge stackars oskyldiga
drängar, hur skall de hjälpas att ej lida kroppsstraff?”
”Jag lofvar grefven, när vi komma till Stockholm,
att jag skall släppa drängarna lösa. Vi hafva inga
ordres att arrestera grefvens folk.” — ”Men den
obarm
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
