Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politik och hofintriger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
generaladjutant, öfverstelieutenanten Jacobloff, en ung
hurtig karl, som jag sedermera anförde i alla societeter.
Efter de rika ryssarnas bruk älskade han höga spel,
hvaruti jag kunde göra hans partie, så att vi sluteligen blefvo
de intimaste vänner.
När Jacobloff erfor, det jag vid Korpo varit
amiralens generaladjutant, pratade vi en afton om denna
aktion. Bägge, nyfikna att få veta hvarandras förlust,
voro förbehållsamma. Sluteligen accorderade vi under
den största tysthedsed, då jag sade: ”Vi förlorade 3
officerare och 476 man dels döda, dels af sina blessurer sedan
döda.” — ”Ni voro då mycket lyckligare än vi”, svarade
han; ”vår förlust var mycket större; 500 man begrofvos
om natten och många sedermera efter hand. Ett skott
tog på en galär några och 80 man. Den galären, som
lade i dess ställe, miste uti ett skott 32 man.” Genom
denna förtrolighet lurade jag utur Jacobloff det jag
åstundade veta till min egen satisfaction.
Åtta dagar passerade, utan att konungen i dess rum
mottog andra än Stirrn och betjäningen. Salig
grefvinnan begrofs utan solennitet, dock med anständig heder,
en afton (febr. 1744, alltså ej hösten 1743). Sönerna
Fredrik Wilhelm och Carl Edvard voro utrikes under
öfverste Hammarskiöld som gouvernör och von Salldern
som deras informator med den suite, som unga
riksgrefvar Hessenstein och konung Fredriks söner anstod. Den
lilla fröken Amalie, 10 veckor gammal, fördes af bägge
systrarna, fröknarna Wilhelmina och Cathrin-Charlotte
Taube, ut till Kongshatt att hos mormodern uppfödas,
där jag sedermera minst 2 gånger i veckan fick nådig
befallning att fara ut ocK höra, huru det lilla sköna
barnet mådde.
Att litet dissipera konungens sorg, medan det ännu
var vackert väder, obligerades H. M:t att
eftermiddagarna fara ut antingen till Carlberg eller till Djurgården.
Öfverste stallmästaren Wibell, som alltid följde honom
198
i
4
4
I
d
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
