Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politik och hofintriger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frisk. Han kom uti en discours, som låg honom mycket
om hjärtat, ty jag märkte, att herrens år intet hindrade
honom ifrån dess passion, och att salig grefvinnan Taube
nu måste vara glömd. Han frågade mig åtskilliga saker,
om jag kände den eller den, om jag hade någon liaison
i de husen, hvad jag tyckte om dem han nämnde?
Detta stämde öfverens med min egen böjelse. På ett
par ställen af de nämnda var jag väl känd. De andra
hade jag väl sett, men mindre bekant. Jag måste dock
säga mitt jugement, hvilken af dessa jag prefererade, .
ty de voro honom alla favorabelt beskrifna. Han önskade
tillfälle kunna få se dem, men insåg svårigheten för
honom som kung.
Jag att visa, huru färdig jag var göra allt, som kunde
roa H. M:t, svarade småleende, att jag kunde
projectera, det han får se dem alla på en gång. Hans ögon
uppeldades, och med en enthousiasme frågade han: ”Huru
vill du då bära dig åt?” Jag föreslog en stor Pique-nick
hos Clas på hörnet, dit jag ville obligera Stirrns och
Bromans att vara med. ”All ungdomen i staden af condition
skola räkna för en heder få vara i deras sällskap. Allt
det vackraste så af adel som borgerskap skall komma och
E. M:t mot afton surprinera hela sällskapet.”
Detta behagade outsägeligen, så att herrens hjärta
blef upptändt i låga. — ”Nå, låt då se din habiletet, jag
skall ej glömma den, om du kan värkställa ditt project!”
— Jag bad, att Broman, utan att veta däraf, skulle få
den hedern bära namnet som anställare af H. M:ts nöje.
Kungen gjorde mig de allra flatteusaste
försäkringar om dess nåd. Öfverläggningen drog så långt ut,
att jag måste påminna, det prästen väntade med
predikans början. Om middagen gick jag till Dufwan, där
de mästa af mina camerater och bekanta alltid åto vid
ett stort bord, ungdom af första klassen. Här hade vi
om aftnarna vår spelklubb.
Vid bordet blef discoursen om slädtrafvare, och huru
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
