Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lovisa Ulrikas förmälning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lovisa Ulrikas förmälning.
Mars—augusti 1744.
Den 4 mars 1744 kom öfverjägmästaren Schönberg
till staden och anmälte hos konungen, att uti Wittinge
var en björn och 3 elgar inställda. Väderleken var
vacker, och ifall H. M:t befallte, kunde ett litet skall
anställas, som endast behdfde 200 bönder.
Konungen charmerad lat eftersanda generalerna
Dideron och Bousquette till sallskap for fransyska
ambassadören, hvilken H. M:t ville låta se en björnjakt. Jag
skulle som jaktjunker följa och servera konungen.
Jakten var superbe, en björnhona sköts, och bägge elgarna
togos lefvande.
General Dideron, som mera älskade andjakt, snodde
omkring i Wittinge prästgård, om där fannts vackra
pigor, och huru det bar till, träffade han en, som var
lätt på tråen — kanske för ett par ducater — och
accorderade om ett kort rendez-vous uti en hölada i
ladugården. General Bousquette, som fått höra detta, skrämde
henne och skickade dit en gammal ladugårdspiga. På
H. M:ts befallning smög jag in på logen, att afhöra
denna komedi. Det narraktigaste kom sist, ty
människan i sin glädje så öfver ducaterna, som öfver ett så
oväntat galanterie, pratade för sig själf, att sådant hade
hon ej på 20 år vetat af.
Konungen kunde ej på lång tid efter glömma
Diderons attrape, utan talte som oftast därom.
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
